Avgifterna på Öresundsbron

Regeringen förlorade i dag voteringen om Öresundsbron. Men vad detta innebär för framtida avgifter är helt omöjligt att förutsäga.

Broavgifterna över Öresund är för höga i dag, både för bilar och för tåg. Huvudfelet är de gamla danska och svenska riksdagsbesluten om att trafiken ska bekosta hela brons byggkostnader utan hjälp av skattesubventioner. Besluten på 1990-talet styrdes av att försöka lugna de många bromotståndare som fanns på den tiden.

I Riksdagen idag stod Alliansregeringens förslag mot de rödgrönas och Sverigedemokraternas gemensamma reservation. Regeringen ville ge Trafikverket rätt att bestämma tågens passageavgifter över bron. Oppositionen sade nej.

Inget av dessa två förslag innebär någon hundraprocentig garanti för låga tågavgifter på bron i framtiden. Tvärtom innebär inget av alternativen något konkret förslag till avgiftsnivå på Öresundsbron.

Det som gjorde att jag kunde stödja Alliansregeringens förslag var att riksdagen då skulle begära en omfattande beskrivning av förslagets förväntade konsekvenser på kort och på lång sikt. Det är ju viktigt att inte broavgifterna blir så höga att de motverkar pendling och integration över sundet.

Hur broavgifterna kommer att se ut i framtiden är fortfarande osäkert efter dagens framgång för oppositionen. Nu gäller det att gå vidare och fortsätta att arbeta för att riva olika gränshinder mellan Sverige och Danmark och hålla broavgifterna nere.

Höga broavgifter - hindrar handel och utveckling

I dagens Sydsvenskan sammanfattar Pia Kinhult (M) alldeles utmärkt de felaktiga utgångspunkter som ligger bakom förslaget till höjda tågavgifter på Öresundsbron. Hon öppnar också för att framtida överskott från Öresundsbron borde kunna användas för satsningar på skånsk infrastruktur. Själv har jag motionerat i riksdagen om att broavgifterna liksom Stockholms trängselavgifter ska kunna bekosta regional infrastruktur.

Enligt de gamla riksdagsbesluten i Danmark och Sverige ska broinvesteringen lånefinansieras och alla lån betalas av intäkterna från bilister och tågresenärer. Detta beslutade man för att lugna de många bromotståndare som fanns på den tiden. Om argumentet för att bygga bron var förväntad integration och ekonomisk tillväxt, är det kontraproduktivt att kräva hundraprocentig självfinansiering av bron. Men detta beslut får vi nog leva med tills broinvesteringen är betald. Ändå gäller det att ta hänsyn till vilken negativ effekt alltför höga avgifter har, både på integrationen över Öresund och på de nationella kontakterna med Danmark och övriga Nordeuropa.

Höga broavgifter innebär handelshinder som är jämförbara med tullavgifter. Alltför höga avgifter motverkar i verkligheten lönsamhet för bron och ekonomisk tillväxt i regionen. Mycket låga avgifter för tåg och bilar över bron skulle kanske minska brons lönsamhet, men det skulle samtidigt uppvägas av högre ekonomisk tillväxt i Sverige och Danmark. Fler människor skulle resa över bron.

I debatten talar många om att Skånetrafiken ska betala för sin regionala trafik. Då glömmer man att en stor del av tågtrafiken över Öresund berör nationella intressen för hela Sveriges förbindelser med kontinenten, bland annat genom att erbjuda transittrafik för svenskar på väg till Kastrup.

Tyvärr är det motvind från alla partier i Riksdagen, när det gäller att skapa förståelse för Öresundsregionens unika roll. Nu får vi andra kämpa för att kommande beslut inte öppnar för okontrollerade och skadliga avgiftshöjningar i dag eller i morgon. Det liggande förslaget till Riksdagen innebär att Trafikverket får rätt att bestämma broavgifter för Skånetrafikens tåg över bron. Vad det skulle innebära är svårt att säga. Men jag vill allra minst ha en försäkring om att riksdag och regering inte kommer att acceptera kraftiga avgiftshöjningar utan hela tiden bevakar hur nivåerna på avgifterna påverkar integrationen.

Dags för ny Öresundsförbindelse

I lördags satt jag i vinterkylan och värmdes av alla artister som festade in den nya Citytunneln i Malmö. Det är verkligen värt att fira att restiderna kortas och att det blir bättre kollektivtrafik för bland annat de över 20 000 människor som jobbar och bor på vardera sidan om sundet.

Nu är det dags att tänka på nästa förbindelse över Öresund. Kvällsposten berättar i dag om IBU-Öresund som presenterar ett förslag om tunnlar för tåg- och biltrafik mellan Helsingborg och Helsingör.

Många människor på andra håll i landet tycker kanske att det får räcka med satsningar på Skåne. Men då glömmer de att trafiken över Öresundsbron betalar alla kostnaderna för brobygget och att samma sak är fullt möjlig för en ny förbindelse, med det tryck i utvecklingen som nu finns i Öresundsregionen.

Det är som sagt vi som åker över sundet som betalar broinvesteringarna, inte skattebetalarna. Om avgifterna ska vara kvar efter det att bron är betald, vad ska de användas till då? Vi är några som har föreslagit att avgifterna då ska gå till andra infrastruktursatsningar i Öresundsregionen. Det borde vara lika naturligt som att Stockholms trängselavgifter går till Förbifart Stockholm. Vi väckte en riksdagsmotion om detta i oktober.

Forsätt förbättra sjukföräkringen

Den nya sjukförsäkringen har hjälpt många människor att snabbt få rehabilitering och stöd. Allt fler människor hittar nu en väg tillbaka. Men reformen har inte varit perfekt. Från Folkpartiets sida har vi drivit att vi måste se över de fall som verkar orimliga och ta reda på om det är Försäkringskassan som gjort misstag eller om lagstiftningen bör förtydligas. Därför är det glädjande att alla Allianspartier är överens om att vi nu ska se över och förbättra delar av sjukförsäkringen. Det arbetet ska börja omedelbart.

Skåne förlorar på dåligt skatteavtal

Det måste vara något fel när många boende i en kommun utnyttjar skola och social omsorg men samtidigt inte betalar skatt till kommunen. Så är det i gränskommunerna mellan Sverige och Danmark. I andra gränskommuner vid gränsen till Norge eller Finland betalar människorna skatt där de bor men inte där de jobbar.

Allt sedan den socialdemokratiska regeringen gick med på skatteavtalet med Danmark har skånska kommuner förlorat skatteinkomster till Danmark. Både den förra regeringen och den nuvarande verkar ha underskattat det här problemet. Sydsvenskan skriver i dag om en aktuell rapport från Riksrevisionen som visar att regeringen inte gjort en ordentlig analys av problemen. I går skrev Kvällsposten att "Kritiken måste bli en väckarklockssignal."

Själv har jag så sent som i oktober skrivit en motion om att skatteavtalet mellan Sverige och Danmark måste omförhandlas. Det har jag och andra gjort några gånger tidigare också, både under den socialdemokratiska regeringen och under Alliansregeringen. Nu ska det bli spännande att se om de nya uppgifterna påverkar regeringens syn på det olyckliga skatteavtalet med Danmark.

Olika beskrivningar av nya sjukförsäkringen

Sydsvenskan har just nu en artikelserie om sjukförsäkringen. I dagens nummer refererar tidningen två bloggar om erfarenheter av sjukförsäkringen. En ger en negativ berättelse om en person som nekats sjukersättning och en beskriver positivt ett par som fick hjälp tillbaka tack vare den nya sjukförsäkringen.

Vi får inte glömma hur verkligheten såg ut, innan Alliansen genomförde sina reformer av sjukförsäkring och rehabilitering. Vid den tiden blev många fler människor långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade, ofta utan ha fått några rehabiliteringsinsatser. En forskarstudie i Lund kallade det gamla systemet ”en försäkring för utsortering”.

De senaste åren har sjukskrivningstiderna förkortats ordentligt. Allt fler människor hittar en väg tillbaka. I den nya försäkringen finns tidsgränser för när arbetsförmågan ska prövas. Efter tre, sex och tolv månader sker prövning av arbetsförmågan och avstämning av gjorda rehabiliteringsinsatser. Efter 2,5 års sjukskrivning förs de flesta över till en individuellt anpassad arbetsintroduktion. På så sätt fortsätter inte sjuskrivningen utan att myndigheter, arbetsgivare och den enskilde reflekterar över hur vägar tillbaka kan se ut.

Nu gäller det att gå vidare och rätta till brister som fortfarande kan finnas i sjukförsäkringen . Därför sparar jag uppgifter som kommer om missnöje med reformen. Några frågor som jag tror behöver ställas är:

Behöver lagen om rätt till sjukpeng förtydligas, så att ingen får nej på fel grunder?
Ska ersättningen under arbetsintroduktionen göras om så att ingen behöver oroa sig för sämre ekonomi?
Behöver reglerna om deltidssjukskrivning förtydligas?

Alla Allianspartier och nye socialförsäkringsministern, Ulf Kristersson, är överens om att vi nu ska se över och förbättra delar av sjukförsäkringen. Kristersson beskriver detta 11 nov i DN. Vi är också lika överens om att inte gå tillbaka till den gamla dåliga försäkringen. Tvärtom – jag tror att den nya sjukförsäkringen kommer att räknas som en av de viktigaste reformerna under 2000-taets första årtionde.

3204 riksdagsmotioner inlämnade

Årets allmänna motionstid är nu slut. Under den tiden får ledamöterna motionera om vilket ämne de vill. Det låter mycket med 3204 motioner men det är färre än förra året då 3815 lämnades in. Men då var det också sista chansen före valet att markera politiska prioriteringar.

I år har jag varit med och skrivit 19 motioner dels som första namn och dels som medförfattare. Det är skilda ämnen, exempelvis fornfynd i Skåne, obligatoriskt civiläktenskap och kattägares ansvar.

Sanningen är som bekant att de allra flesta motioner avslås, dels de stora partimotionerna och inte minst de enskilda ledamöternas motioner. Därför menar många att det är meningslöst att hålla på och motionera och att det mest är en terapi för riksdagsledamöter.

Jag håller inte med om det. Även om motionerna blir avslagna under utskottsbehandlingen, kommenteras de i utskottets betänkande och information lämnas om vad som är på gång från regeringens sida i en viss fråga. Ibland är utskottstexten mycket positiv, trots att motionen formellt avslås. En motion kan ofta bidra till att lyfta en fråga till offentlig debatt, som också kan ge resultat. Det finns många tillfällen då ett motionsförslag kommer tillbaka något år senare i en regeringsproposition. Sedan är det förmodligen också sant att de flesta av oss någon gång skrivit en motion som varit onödig eller utanför det som riksdagen ska besluta om.

Först som sist – rätten att skriva motioner om vad de vill måste finnas för folkvalda.

Vinst på flyktingbarn

Sydsvenskan beskriver idag hur ett bolag gör jättevinst på flyktingbarn. Bolaget får enligt artikeln 37 000 kr om dagen oavsett om det är 0, 10 eller 20 barn på boendet. För varje barn fler än tjugo får man 1875 kr/dag. Samtidigt har man enligt artikeln dragit ned på personalen och får in 13.5 milj/år.

Om artikeln visar alla fakta är detta ett sorgligt exempel på dålig upphandling av det offentliga. Bolaget ägs förresten av kommunförbunden i Skåne och Kronoberg. Det är alltså skånska och småländska kommuner som varit smarta förhandlare gentemot Migrationsverket, dvs staten.

Inom skolan har Jan Björklund nu inlett ett arbete för att stoppa oskäliga vinster i friskolor, som drar ned på kvaliteten och på så sett gör stora vinster. Det är bra. Jag tror att det är dags att se över hur upphandling går till i många sammanhang – flyktingbarn, äldreboende, behandlingshem med mera. Det offentliga måste kunna ställa benhårda kvalitetskrav. Det är något fel om en kommun ska känna sig tvungen att alltid välja det billigaste alternativet. Det billigaste erbjudandet kan i verkligheten bli dyrt om en privat verksamhet vill tjäna snabba pengar.

Det är bra med alternativ och konkurrens, men då ska alla kort på bordet vid beslut om offentlig upphandling.

Migration, socialförsäkringar och pensioner

Migration, socialförsäkringar och pensioner, det blir de områden jag kommer att ägna mycket tid åt även i den nyvalda riksdagen. Folkpartiets förslag till utskottsplaceringar är nu färdigt och jag får fortsätta i socialförsäkringsutskottet. Samtidigt blir jag ersättare i utbildningsutskottet och EU-nämnden. Riksdagen beslutar formellt om de nya utskottsplaceringarna på tisdag (12.10)

Det finns en hel del utmaningar att jobba med. Den omdiskuterade sjukförsäkringen är fortfarande en ständig källa till debatter. Egentligen fungerar de nya sjukskrivningsreglerna i stort sett bra och hjälper fler människor än i det gamla systemet. Men det är ändå viktigt att veta ifall några människor drabbats av inhumana beslut i vissa fall. Därför bör vi snarast göra en genomgång av hur begreppet arbetsförmåga definieras. Om det behövs ska lagtext och förordning därefter förtydligas.

Migrationsfrågorna kommer också att stå i centrum - särskilt nu när vi har fått ett riksdagsparti som i princip vill stänga gränserna och skyller alla problem på invandrarna. Vi som värnar ett öppet samhälle har en viktig uppgift att engagerat och sakligt argumentera får vår uppfattning.

Sedan kommer jag som vanligt att försöka lyfta Öresundsfrågorna som handlar om att ta bort olika former av gränskrångel mellan de nordiska länderna. Jag vill också bidra till att frågan om en förbindelse Helsingborg – Helsingör kommer högre upp på dagordningen.

Tack för din röst

Ett tack till dig som röstade på Folkpartiet och på Alliansen. För Skånes del blir den liberala representationen i riksdagen oförändrad med fyra mandat. Vilka personer som blir valda återstår att se, när personrösterna räknats.

Visst är det trist att ett främlingfientligt parti kommer in i riksdagen och visst hade det varit roligt om folkpartiet gått framåt. Men det är fullt möjligt att regera med en minoritetsregering utan att ge så mycket som ett halmstrå till Sverigedemokraterna. Nu får vi liberaler även i fortsättningen vara med och regera Sverige. Vi får möjlighet att påverka - hålla vakt mot intolerans och främlingsfientlighet, genomföra stora skolreformer, driva en jobbpolitik och utveckla trygghetssystemen.

Än en gång – tack till dig som röstade på oss.

Sjukförsäkringen är mänskligare nu

Jag pratar ibland med Erik, förtidspensionär. År 2005 blev Erik 47 sjukskriven på grund av utbrändhet. Han ville försöka komma tillbaka och arbetade därför deltid. Först efter tolv månader hörde Försäkringskassan av sig. Erik fick några veckor på sig att avgöra sin framtid – antingen jobba heltid eller bli förtidspensionerad med bara 64 % ersättning fram till dagen för ålderspension. Han vågade inte chansa utan blev förtidspensionerad och han var inte ensam. Vid den här tiden förtidspensionerades 140 människor om dagen, ofta utan ha fått några rehabiliteringsinsatser.

Lena Melin skriver i Aftonbladet att Alliansen klarade av de rödgröna attackerna om sjukförsäkringen i partiledardebatten. Hon skriver att ”regeringen till sist fått ordning på argumenten.” Jag håller med. Dessutom tycker jag inte bara att argumenten är bra utan även att den nya sjukförsäkringen verkligen är mänskligare än den gamla.

Det är viktigt att tänka på hur det såg ut för några år sedan, när man diskuterar de nya sjukförsäkringsreglerna. Före Alliansens reformer förtidspensionerades 140 människor om dagen utan att de fick försöka komma ut i arbetslivet. Jag känner flera människor som är bittra över att de föstes undan från arbetslivet utan att ens ha fått försöka komma tillbaka.

Nu försöker oppositionen hetta till valrörelsen genom att blåsa liv i debatten om sjukförsäkringen igen. Man hänvisar till ett enskilt beslut om en cancersjuk person som fått nej till sjukpeng. När jag läser mediebeskrivningen tycker jag också att detta verkar upprörande. Enligt den lag jag varit med om att stifta ska sjuka människor utan arbetsförmåga beviljas sjukpeng. Nu har vi fått veta att Försäkringskassan ska ompröva fallet. Kanske visar det sig precis som förra gången debatten rasade att Försäkringskassans beslut inte alls beror den nya politiken. Genom alla år har vi med jämna mellanrum fått läsa om hur Försäkringskassan, läkare och enskilda haft olika uppfattning om beslut och bedömning. Så har det varit oavsett vilken regering vi haft. Just därför har vi i Alliansen försökt förtydliga principerna.

Grundreglerna för sjukförsäkringen är tydliga:

• Den som är för sjuk för att arbeta ska få sjukpeng.
  
• Under de fösta tolv månaderna sker aktiv rehabilitering och bedömning av arbetsförmågan efter 3, 6 och 12 månader
  
• Personer helt utan arbetsförmåga får sjukpeng utan tidsgräns eller får förtidspension
  
• Efter två och ett halvt års sammanlagd sjukskrivning sker för de flesta en prövning av arbetsförmågan i en arbetsintroduktion. Personer som är allvarligt sjuka är undantagna.
  
  Arbetsintroduktionen innebär inte att en person behöver arbeta utan kan innebära telefonsamtal, möten och diskussioner om tänkbara arbeten. Full ersättning kan utgå även om personen bara har kontakt med arbetsförmedlingen någon gång i veckan.
  
  Över hälften av dem som gått arbetsintroduktion har inte gått tillbaka till sjukskrivning. De politiker som aldrig såg tragiken i det gamla systemet ska inte lura oss tro att det var bättre förr.
  
  

Skolinspektionens kritik viktig

Skolinspektionens rapport visar att vi är många som har haft rätt i fråga om problemen i den svenska skolan. Den nya Skolinspektionen inrättades av utbildningsministern, Jan Björklund, och den ska hämta in uppgifter om hur skolorna når de nationella målen. I den aktuella rapporten kan man bland annat läsa att elevernas resultat inte följs upp, att många lärare har fel utbildning och att elever inte får det stöd de har rätt till. Många gånger har vi som velat vända utvecklingen fått höra att vi överdriver. Men nu borde det väl stå klart för nästan alla att skolpolitiken måste läggas om.

De första stegen i förändring av skolan har tagits. Sveriges skolor har fått extra statliga pengar för att ge stöd i lågstadiet, en ny speciallärarutbildning har inrättats och det har skett en jättesatsning på fortbildning av lärarna. De riktigt stora och genomgripande reformerna av grundskolan och gymnasiet har nyligen beslutats i Riksdagen och genomförs 2011 och 2012 om Alliansregeringen blir omvald.

Det blir närmast komiskt när de som försvarar den gamla skolpolitiken säger att det är Alliansregeringens fel att skolresultaten är dåliga. Resultaten i nian blir inte omedelbart bättre samma år som vi ökar stödet till elever i lågstadiet. Det borde även en inbiten flumskolevän begripa.

På söndag kan vi rösta för ett alternativ som vill ha fler nationella prov, betyg i mellanstadiet, en ny lärarutbildning, nya kursplaner med tydliga mål och en gymnasieskola både med studieförberedande och yrkesinriktade alternativ. På söndag kan vi avgöra framtiden för skolan.

Alla vill inte bli akademiker

Nästan varje dag står jag några timmar i folkpartiets valstuga i Lund. Många frågor handlar om skolan och det är både elever och lärare som frågar. En huvudfråga är om alla elever ska behöva läsa för att bli högskolebehöriga. De rödgröna har lovat att riva upp vårens riksdagsbeslut om att yrkes- och lärlingsutbildningar inte ska behöva innehålla lika mycket teori som i dag.

För mig är det självklart att vi inte kan fortsätta i samma spår, när mer än en tredjedel misslyckas i gymnasieskolan. Enligt en färsk folkpartirapport med statistiskt underlag har antalet elever som hoppar av gymnasiet tredubblats sedan Göran Perssons gymnasiereform genomfördes.

Många är oroliga för att det nu ska bli återvändsgränder i skolsystemet. Svaret är att den nya skollagen stärker rätten till vuxenutbildning för dem som valt bort att plugga för högskolebehörighet. Dessutom får alla som vill det läsa in högskolebehörighet även i det nya gymnasiet.

Människor är olika och alla vill inte bli akademiker

Rödgrön ungdomsskatt slår hårt i Malmö och Lund

Rödgrön ungdomsskatt slår hårt i Malmö och Lund

Om de rödgröna genomför sitt vallöfte att höja arbetsgivaravgifterna slår det hårt mot ungdomar i Malmö/Lund-området. Jag blev överraskad av hur stor effekt det blir av de rödgrönas höjning av ungdomarnas arbetsgivaravgifter. På Skånska Dagbladets nätsida Debatt Skåne skriver jag mera om detta. Tidigare gav jag exempel på hur förslaget slår i en liten kommun och det blir naturligtvis mindre siffror. Men man får inte glömma bort att för en enskild företagare blir det en extra avgift på drygt 35 000 kr för varje ung person han har anställd.

Ungdomsskatt – mer än lovligt dumt

De rödgröna går till val på att avskaffa den sänkta arbetsgivaravgiften för ungdomar. De vill endast ha sänkta avgifter för dem som varit arbetslösa mer än sex månader. För mig verkar det mer än lovligt dumt att först se till så att ungdomar får sparken och går arbetslösa länge, innan man ger stimulans till jobb.

Jag var i Skurup och presenterade en folkpartirapport om ungdomsarbetslöshet. Vi hade räknat ut vad just Skurup skulle förlora på höjningen av arbetsgivaravgiften som de rödgröna vill genomföra. De rödgröna vill ju höja avgifterna för alla ungdomar som inte varit arbetslösa längre än sex månader. För till exempel en småföretagare stiger då kostnaderna för en ungdom med 34 560 kr. I Skurup finns 89 ungdomar som varit arbetslösa i mindre än sex månader. Att anställa dessa skulle bli 3.1 miljoner kronor dyrare än i dag. Till detta kommer de ökade avgifterna för alla ungdomar som redan har ett arbete.

Det är intressant att titta på hur ungdomsskatten slår i en enskild kommun. I till exempel Malmö blir det naturligtvis helt andra siffror, som jag återkommer till. Men visst är det dumt att försvåra för ungdomar att få jobb.

En skånsk åsikt om kärnkraft

I dagens DN skriver ministrarna Jan Björklund och Tobias Krantz tillsammans med Jonas Abrahamsson, vd på E.ON : ”Sverige ska åter bli en ledande kärnkraftsnation.”

Som skåning har jag en särskild känsla för detta resonemang. På diverse kartor över luftföroreningar från olja och kol ser det särskilt mörkt ut över Skåne. När Barsebäck lades ned blev följden att danska och tyska kolkraftverk kunde sälja mer el till Sverige. Växthusgaserna ökade och det kontinentala molnet av fossilutsläpp lade sig tyngre över Skåne. Samtidigt som detta sker bygger Ryssland en fossilgasledning i Östersjön, som dels späder på växthuseffekten och dels ökar Rysslands behov av militär övervakning i Östersjön.Förutom växthuseffekten vet vi att utsläppen från olja, kol och fossilgas bidrar till bland annat cancersjukdomar med kortare livslängd som följd.

När jag åker över Öresundsbron ser jag siluetten från det för tidigt stängda Barsebäcksverket. Där står en påminnelse om framgångsrik svensk 1900-talsforskning men också en påminnelse om en verklighetsfrämmande politik som till och med förbjöd forskning om kärnkraft. Artikelförfattarnas önskan om 1000 nya kärnkraftsingenjörer låter hoppfullt.

Familjesplittring vid avvisning från Sverige

Med jämna mellanrum dyker det upp beskrivningar av föräldrar och barn som hotar att splittras i samband med avvisningar från Sverige. Wärmlands folkblad berättar i en artikel om ett sådant gripande fall där mamman med barn ska utvisas till Tjetjenien och pappan till Västafrika. Min omedelbara reaktion blir – Så här var väl aldrig den nya utlänningslagen tänkt! Utgångspunkten ska ju alltid vara barnets bästa.

När jag läser om familjesplittring blir jag alltid ledsen. Även om det är svårt att veta exakt vilka fakta som ligger bakom, känns det principiellt fel att skilja barn från föräldrar. Jag tillhör dem som i riksdagen arbetat för att barns individuella asylskäl ska utredas särskilt så att vi ska få belyst om olika beslut stämmer med andemeningen i svensk lagstiftning. Om det visar sig behövas måste lagen förtydligas så att utgångspunkten om barnets bästa framgår tydligare. Jag är tacksam över att denna utredning nu har kommit till stånd, även om det inte hjälper de familjer vi läser om i dag.

Dessutom driver vi från Folkpartiet att FN: s barnkonvention ska inarbetas i den svenska lagen och inte bara som idag vara en övergripande rekommendation. Paragraferna i utlänningslagen borde helt enkelt ändras, så att de formellt följer vad som stadgas i barnkonventionen.

Det kan kännas hårt att som politiker inte få ingripa i enskilda fall, men vår lagstiftning är nu sådan att varken riksdagsledamöter eller ministrar kan påverka domstolsbeslut. Däremot kan vi ändra lagar, som vi tycker är inhumana.

Lärlingsjobb i stället för arbetslöshet

I Skåne är intresset för lärlingsanställningar stort. I dagens Sydsvenskan kan vi läsa om en ung person som fått provanställning efter tre månaders lärlingsutbildning Samtidigt ska det enligt tidningen vara oenighet i Alliansen om lärlingsutbildningen.

Visst finns det nyansskillnader mellan partierna, men samtidigt en mycket tydlig inriktning mot att dels utveckla riktiga yrkesutbildningar i det nya gymnasiet och dels skapa olika typer av lärlings- och praktikplatser.

Själv är jag övertygad om att den låga danska ungdomsarbetslösheten till stor del beror på traditionen med lärlingsutbildningar. Jag känner ungdomar här Skåne som gått arbetslösa länge men sedan fått betalt lärlingsjobb på andra sidan Öresund och på det sättet kommit in på arbetsmarknaden.

Jag tror att det är en utmärkt idé att utveckla lärlingsanställningar även som komplettering efter gymnasiet och för vuxna som vill hitta nytt jobb. Det blir lite lägre lön, men samtidigt får man sin försörjning medan man lär sig nya yrkeskunskaper. Självklart är det bättre att få ett lärlingsjobb med lite lägre lön än att gå arbetslös. Självklart är det också bättre att få en riktig yrkeskompetens genom en lärlingsanställning i stället för att gå och stämpla i väntan på ett jobb.

Tiggeri brottsligt?

De senaste dagarna har det diskuterats om tiggeri ska vara olagligt. Frågan har aktualiserats av att romer enligt Ekot utvisats fast de är EU-medborgare.

Jag tycker inte att tiggeri ska vara ett brott, däremot ska man bekämpa den organiserade brottsligheten som skickar runt barn, utvecklingsstörda och missbrukare för att tigga.

När det gäller rätt för EU-medborgare att vistas i olika EU-länder tycker jag att dagens regler är bra. Reglerna säger att om man vistas mer än tre månader i ett annat EU-land måste man försörja sig t ex genom arbete eller studier. Dessa regler ska naturligtvis gälla alla – svenskar, danskar, tyskar eller romer från ett EU-land. När människor eventuellt av olika skäl ska utvisas ska det ske som individer inte som grupp

Burka på jobbet?

Sydsvenskan kommenterar gårdagens förslag av Jan Björklund om att öppna för möjlighet att förbjuda burka eller annan heltäckande klädsel. Tidningen konstaterar att ett generellt förbud inte är vettigt, men att det måste vara möjligt att förbjuda burka eller niqab om de är olämpliga på en arbetsplats. Aftonbladet menar i sin ledare att förslaget inspirerats av invandrarfientlighet i Danmark, oklart varför.

Själv tycker jag att det är självklart att olika typer av klädsel får anses olämpliga på en arbetsplats eller i en utbildning. Diskussionen borde inte handla om rätten att reglera klädsel utan mera om hur en lag ska utformas som inte öppnar för godtycke eller diskriminering. Självklart finns det en massa sammanhang där heltäckande klädsel är olämplig. Olämplig klädsel behöver inte bara innebära olämplig ur praktisk, hygienisk synpunkt utan också olämplig ur känslomässig synpunkt. Oavsett om man är elev, förskolebarn eller sjukhuspatient förväntar man sig att se ansiktet på den som har det yrkesmässiga ansvaret för en verksamhet.

Visst kan det finnas svåra gränsdragningar, men det innebär inte att det borde vara någon tvekan om huvudinställningen, tycker jag. Låt oss slå fast att det finns ett antal sammanhang., där det är rätt att förbjuda heltäckande klädsel. Diskussionen borde nu handla om hur ett förtydligande i lagen ska utformas.

Ersättning vid försenad sjukpeng

Visst ska myndigheter betala ut kompensation om de sköter sina åtaganden dåligt. Det ska inte bara vara vanliga människor som får betala dryga straffavgifter för att en avgift kommer in någon dag för sent. En statlig utredning föreslår nu att den som får en försenad utbetalning från Försäkringskassan ska få ekonomisk kompensation. Sydsvenskan refererar i dag utredningsförslaget.

För något år sedan var väntetiderna enorma på Försäkringskassan, oavsett om det gällde vanlig sjukförsäkring, föräldrapeng eller beslut om sjukersättning (förtidspension). Då var vi flera som tog upp idén om att Försäkringskassan borde betala kompensation till dem som får vänta för länge på utbetalning eller beslut. Glädjande nog blev vi överens i Alliansen och socialförsäkringsministern tillsatte utredningen som blivit färdig i dag.

Jag har inte hunnit läsa utredningen men grundtanken är mycket sympatisk, tycker jag. Utredningen föreslår att ekonomisk kompensation ska utgå om en person får vänta mer än 30 dagar på en vanlig utbetalning för till exempel sjukfrånvaro eller föräldraledighet. Enda nackdelen med förslaget är att det verkar bli dyrt, 100 miljoner kr bara för administrationen. Men å andra sidan är socialförsäkringens samlade utgifter 470 miljarder kronor, så en viss kostnad är acceptabel för att myndigheten ska kunna ge bättre service. Dessutom borde det vara möjligt att hitta billigare metoder att mer eller mindre automatiskt lägga på en viss procent vid förseningar av vanliga okomplicerade ärenden.

Jag tycker verkligen att vi ska gå vidare med det här förslaget. Samtidigt som vi ska fortsätta kampen mot fusk och falska sjukskrivningar ska vi också hitta sätt att förbättra Försäkringskassans service

Hemma från Almedalen

Det blev tre dagar i Almedalen för mig i år. Som vanligt var det inspirerande att delta i och lyssna på så många intressanta seminarier och möten. Vid sidan av de stora linjerna i politiken är vi många som deltar i möten om speciella sakfrågor.

Själv deltog jag i fyra panelsamtal - om LAS, om vården av neurologiskt sjuka, om företagshälsovården, och om tvåårsregeln i utlänningslagen.

På frågan om det är dags att skärpa LAS svarade jag nej. Den stora utmaningen nu ligger i att öppna för nya jobb bland annat genom lärlingsutbildningar och ungdomssatsningar.

När det gäller sjukvården blir det alltmer uppenbart att satsningarna på tidig rehabilitering och aktiv sjukskrivningsprocess hjälper allt fler människor. Nu gäller det att gå vidare och inte minst att utveckla företagshälsovården.

Tvåårsregeln i utlänningslagen kan drabba kvinnor som gifter sig med svenskar och skiljer sig inom två år för att sedan bli utvisade enligt huvudregeln om att man ska ha vistats längre i Sverige för permanent uppehållstillstånd. Det är viktigt att undantagsreglerna som finns verkligen tillämpas. Människor ska kunna få stanna om de utsatts för våld och tvång eller om de hotas av dålig behandling i hemlandet.

Utvisningsstopp för ensamma flyktingbarn?

Det måste vara möjligt att göra fler undantag vid utvisningar av ensamma flyktingbarn. I dag skickas de tillbaka till EU-länder som bryter mot EU:s internationella åtaganden om human behandling av asylsökande. Rumänien och Malta har fängelseliknande boenden både för ensamma barn och för vuxna. I Sydsvenskan skriver Björn Ramel om detta och om att Sverige borde låta fler barn stanna om de riskerar att skickas till sådana usla förhållanden.

Enligt den sk Dublinförordningen ska flyktingar söka asyl i det första EU-land de kommer till. Den svenska lagen ger möjlighet till vissa undantag, men endast när mottagarlandet har extremt dåliga förhållanden. Jag menar att det är dags att se över hur barnundantagen används. Inför höstens diskussioner i Alliansen om migrationsfrågor tänker jag föreslå att vi gör en översyn över hur undantagen tillämpas. Om inte ett enda utvisningsstopp kan göras vid utvisningar till dagens Rumänien eller Malta, måste lagen ses över. Samtidigt ska vi uppmuntra EU-kommissionen att sätta press på länder som bryter mot EU:s humana grundprinciper. Det får inte vara så att några få europeiska länder tar ett jätteansvar för flyktingmottagande, medan andra smiter undan. Därför får tillfälliga utvisningsstopp inte innebära ett frikort för vissa länder att bygga upp omänskliga förvaringsläger.

Nya kärnkraftverk ska tillåtas

I kväll ska riksdagen rösta om att avskaffa nybyggnadsförbudet för kärnkraftsreaktorer. Dagens kärnkraftsreaktorer, ska framöver kunna ersättas med nya reaktorer. Inte bara de som med fasa minns vinterns elräkningar hoppas på att det blir ett ja till regeringens förslag i kväll.

För oss i Skåne handlar det som överallt i Sverige om jobben men också om vår närmiljö. För varje danskt eller tyskt kolkraftverk som säljer el blir utsläppen och föroreningarna över Skåne värre. Om kärnkraften avvecklas kommer dessutom behovet av fossilgas att öka – i Skåne och på andra håll. De skånska socialdemokraterna tänker rösta emot förslaget tillsammans med V och MP, eftersom de vill att det ska vara förbjudet att ersätta gamla reaktorer med nya.

Timmarna till voteringen släpar sig fram och jag ser fram emot att rösta ja till ett positivt beslut.

Rätt till närståendepeng över Öresund

Närståendepeng är en trygghet som ska möjliggöra ledighet för att vårda en närstående person som är svårt sjuk. Dagens regler är dock inte anpassade till en allt mer integrerad Öresundsregion. Idag utgår endast närståendepeng om den sjuke bor eller arbetar i Sverige.

Jag vet själv ett fall där en son nyligen inte fick ersättning för att vaka vid sin pappas dödsbädd, eftersom pappan var inlagd i Köpenhamn bara en timme bort. Hade den sjuke legat i Malmö eller Lund hade närståendepeng för förlorad arbetsinkomst betalats ut.

Självklart ska det inte spela någon roll i vilket land någons förälder bor. Det här är ett litet men viktigt exempel på att vi har lång väg att gå för att göra Öresundsregionen fullt integrerad.

Jag har nu ställt en skriftlig fråga till socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) om vad hon tänker göra för att förändra reglerna. Hon har hittills visat stort intresse för att förenkla för gränspendlare, så jag har goda förhoppningar att denna begränsning avskaffas.

Självklart ska personen som får ersättning av försäkringskassan arbeta och bo i Sverige. Men min förhoppning är att vi kan justera reglerna så att inte det kravet ska ställas på personen som blivit sjuk.

Fokus på kunskap – kvalitet i den högre utbildningen

Äntligen är vi på väg mot ett system där högskolor med bra omdöme i utvärderingen kan få extra resurser som belöning. En universitetslärare ska inte bara få mer pengar till sin institution genom att godkänna många studenter. Lärosäten som har allvarliga brister i en utbildning ska kunna mista sin examensrätt. De som får det bästa helhetsomdömet ska kunna få extra resurser på grund av sin höga kvalitet. En kärna i den nya formen av bedömning blir just de självständiga examensarbetena. Genom dem kan man få en helhetsbild av den akademiska nivån på lärosätet.

I dag debatterade riksdagen propositionen Fokus på kunskap. Den handlar bland annat om hur resurser ska fördelas till universitet och högskolor och hur utbildningarna ska utvärderas. Högskoleministern Tobias Krantz (FP) deltog, liksom jag själv. Vi fick bland annat höra att de nya intäkterna som frigörs genom avgifter för utländska studenter ska användas till att öka resurserna. Det är bra. Studenterna behöver mera undervisning med fler lärartimmar, men färre grupptentor och hemtentor.

Förhoppningsvis säger riksdagen ja vid voteringen i morgon kl 18.

Riksdagsbeslut mot familjeseparation

Då och då läser vi om hur utländska föräldrar är tvungna att åka hem till Afghanistan, Irak, Pakistan eller andra länder för att söka permanent uppehållstillstånd från det gamla hemlandet. Trots att de enligt reglerna har rätt till uppehållstillstånd, om de har regelbunden kontakt med sina barn, har de tvingats resa över halva jordklotet för att få söka om formellt tillstånd. Resan kan vara både dyr och farlig. En pappa fick lämna barnen till socialförvaltningen, eftersom mamman var sjuk och inte kunde ta hand om dem, medan han var borta några månader.

De här orimligheterna har pågått länge. Jag själv har varit mycket engagerad i att få slut på omänskliga och onödiga separationer. Därför är jag är verkligen glad för att regeringen i en proposition nu har föreslagit att undantag från tvånget att resa hem ska kunna tillåtas om barn är inblandade. I dag har riksdagen bifallit förslaget. Visst ska Sverige ha en lagreglerad invandring och visst ska huvudregeln vara att människor ansöker om uppehållstillstånd innan de reser hit och inte när de redan kommit hit på ett turistvisum. Men att separera föräldrar från barn om föräldrarna ändå till sist har rätt att stanna här förefaller både ologiskt och omänskligt.

En bro tillbaka till arbete

Under våren har folkpartiets riksdagsledamöter gjort över femtio besök på lokala försäkringskassor och arbetsförmedlingar. Våra intryck sammanfattas i rapporten En bro tillbaka till arbete. I dag presenterade vi rapporten i riksdagen. Vi ville ta reda på hur reaktionerna blivit på arbetsintroduktionen för långtidssjukskrivna som Alliansen införde vid årsskiftet. Det har visat sig att flertalet av dem som gått över till arbetsintroduktionen nu antingen är i jobb eller i arbetsmarknadsinriktad aktivitet. Tjänstemännen berättar om möten med människor som är glada för att någon äntligen frågar dem vad de vill och hur de vill få stöd att komma tillbaka.

Jag tror på den nya sjukförsäkringen, men jag är också ödmjuk och beredd att justera detaljer som ibland blir fel vid stora förändringar. De allra flesta som omförsäkras får oförändrad eller bättre dagersättning men några undantag finns. Därför föreslår vi i rapporten att vi ska försöka hitta ett system där ingen ska behöva få sämre ersättning för att han eller hon omförsäkras till arbetsintroduktion.

Läs här rapporten En bro tillbaka till arbete

Kampanjer i USA

Under några dagar i Washington och Chicago har jag träffat politiker, byråkrater och kampanjmakare och försökt få en bättre bild av läget i USA. I Sverige brukar man säga att kampanjen för Obama var en massmedial framgång och ett definitivt genombrott för sociala medier i politiskt kampanjande. Många frivilliga var inblandade. Jag fick reda på att kampanjen i år för sjukförsäkringen gjordes på samma sätt. De sista månaderna före de avgörande omröstningarna fylldes av aktiviteter på nätet, i telefon och med dörrknackning för att påverka kongressledamöter. Tillsammans med skickligt taktiskt spel i kongressen ledde detta till att USA äntligen, efter många års hopplös debatt, fick en reform av sjukförsäkringen. Nu får USA ett system som i alla fall påminner om försäkringarna som funnits sedan 18 -1900-talet i många europeiska länder. Jag tycker det är bra att USA tar det steget - en fungerande allmän sjukförsäkring är en hörnsten i ett kapitalistiskt välfärdssamhälle

Människorna bakom Obamas kampanj i presidentvalet berättar om hur nätet gjorde det möjligt med en billig masskampanj. Obamakampanjen var verkligen ett genombrott för nätkampanjer. Förmodligen hade kampanjen varit omöjlig utan kommunikation via nätet. Men inget hade heller varit möjligt om inte en massa människor hade haft ett brinnande engagemang – för en ny president och för en bättre sjukvård. Jag menar att händelserna i USA visar att om många människor tillsammans vill förändra något, kan de påverka till och med ett jätteland som USA.

Inspiration av USA

Inspiration av USA

I dag åker jag till USA för en vecka tillsammans med kolleger i folkpartiets riksdagsgrupp för att se och lära om valförberedelserna inför höstens kongressval. Först stannar vi några dagar i Washingtom och får information om pågående reformarbete och aktuell amerikansk inrikespolitik. Själv har jag särskilt bett om att få information om Obamas stora sjukvårdsreform – hur den lyckades få politisk majoritet och hur den kommer att påverka vanliga amerikaners verklighet framöver.

Sedan drar vi till Chicago – ett starkt fäste för demokraterna och Obama. Här ska vi följa med arbetet inför höstens val och säkert lära en del som vi själva kan ha nytta av i valrörelsen. Den senaste presidentvalskampanjen var ju enastående i fråga om entusiasm och engagemang, särskilt hos unga människor. Jag har alltid tyckt att det mest optimistiska och visionära i USA:s politik i modern tid har fötts och utvecklats bland dem som kallar sig liberals i det demokratiska partiet.

Rödgrönt hot mot långtidssjuka

Avskaffa ”stupstocken” säger den rödgröna oppositionen. Med detta menar de att alla långtidssjukskrivna som idag får en andra chans genom arbetsintroduktionen ska skickas tillbaka till passiv sjukskrivning utan att få möjlighet att testa sin förmåga i en individuellt anpassad takt. Bort med ”tidsgränserna” säger de rödgröna. De allra flesta jag har talat med på försäkringskassor och arbetsförmedlingar säger att tidsgränserna har varit avgörande för att hjälpa människor tillbaka och för att uppmuntra rehabilitering, arbetsgivare och försäkringskassa att aktivt pröva möjligheterna för den som är sjukskriven.

De rödgröna måste svara på frågan hur de tänker hindra att sjukskrivningarna fördubblas upp till antalet vid förra regeringens tid vid makten. De måste också svara på frågan om hur de ska hindra en upprepning av att 140 personer om dagen skickades till förtidspensionering ofta utan försök till rehabilitering.

Visst finns det många saker att diskutera för framtidens sjukförsäkring och det är därför regeringen nu tillsätter en utredning, där alla partier är med. Men jag tror inte alls på de rödgrönas ogenomtänkta förslag att riva upp reformer som redan öppnat en väg för många människor från sjukskrivning till arbete.

Viktig utredning om socialförsäkringarna

I dag fick vi reda på att regeringen tillsätter en bred utredning om framtidens försäkringar vid sjukdom och arbetslöshet, och det tycker jag är mycket bra. Tänk om det kan bli precis som med pensionerna, att vi gör en stor överenskommelse om hur fungerande sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar ska se ut på lång sikt.

Den tragiska utvecklingen med långtidssjukskrivningar har ju vänt nu, och situationen är inte lika katastrofal som för några år sedan med massor av människor utanför arbetslivet. Nu kan det vara dags att diskutera hur vi fortsätter att bygga upp försäkringssystem, som uppmuntrar till arbete och samtidigt ger trygghet vid händelser som en människa inte riktigt kan styra över.

Många viktiga frågor ska tas upp i utredningen enligt regeringens direktiv. Självt tycker jag att det är särskilt viktigt att vi prövar om arbetslöshetsförsäkringen kan bli obligatorisk precis som sjukförsäkringen. Det är också viktigt att pröva om till exempel sjukförsäkringen skulle kunna ligga fristående utanför statsbudgeten precis som pensionssystemet och inte vara beroende av tillfälliga skattehöjningar eller sänkningar.

En modern välfärdsstat måste ha fungerande socialförsäkringar. Försäkringarna ska omfatta alla och skydda vid inkomstbortfall. Samtidigt ska försäkringarna bidra till att en människa klarar en omställning vid sjukdom eller arbetslöshet och uppmuntra till att komma tillbaka till arbetslivet.

Debatter om ”fruimport”

Två gånger denna vecka har jag diskuterat problemet med svenska män som tar hit kvinnor från andra länder, gifter sig med dem och behandlar dem illa – sk fruimport. Om de skiljer sig redan inom två år, får en utländsk person inte automatiskt permanent uppehållstillstånd i Sverige. På onsdagen var det ett seminarium i riksdagen och på fredagen ett möte i ABF-huset i Stockholm. På två seminarier har jag lyssnat till upprörande berättelser från kvinnor som blivit grovt utnyttjade. Arrangörer var Kvinnors nätverk och Kvinnolobbyn.

Det är tyvärr inte lätt att hitta en enkel lösning. Om allt går rätt till är det ju underbart om människor från olika länder träffas, blir kära och gifter sig. Jag vill inte ha begränsande regler som Danmark har för utländska medborgare som gifter sig med danskar/danskor.

Redan i dag finns det faktiskt en skyddsregel för kvinnor som varit gifta i mindre än två år att få permanent uppehållstillstånd i vissa fall. Migrationsverket har fått uppdrag att följa upp hur denna regel använts. Om det visar sig at kvinnor som behandlats illa i Sverige utvisas trots att de förskjuts av familjen och blir andra klassens invånare i det gamla hemlandet tycker jag att vi måste se över dagens lagstiftning.

Hemma från besök i Bangkok

Interparlamentariska unionen (IPU) samlades förra veckan i Bangkok. Jag ingick i delegationen från Sveriges Riksdag.

Den svenska delegationen fick igenom en del förslag till förändringar i mötets resolutionstexter. Vi tog upp kvinnors roll för demokratiuppbyggande och mikrokrediter som ett framgångsrikt verktyg för att lyfta människor ur fattigdom. Vi tog också upp bl.a. förebyggande och bekämpande av människohandel, något som även var en högt prioriterad fråga under Sveriges ordförandeskap i EU. Själv deltog jag i utskottet som behandlade ungdomars delaktighet i demokratiskt samhällsliv. I mitt anförande argumenterade jag särskilt för betydelsen av tillgången till obligatorisk skola med lika utbildning för pojkar och flickor, vilket också lades till i resolutionstexten.

Det är en stark och berikande upplevelse att under flera dagar umgås med och förhandla med parlamentariker från helt olika håll i världen

IPU, som bildades år 1889, har i dag 153 nationella parlament som medlemmar. IPU arbetar för demokrati, mänskliga rättigheter och global utveckling. Sedan 2002 har IPU observatörsstatus i FN.

Bara några kvarter från kongresslokalen ockuperade uppåt hundratusen oppositionella rödskjortor gator och torg. Dittills hade våld undvikits både av myndigheterna och av demonstranterna. I dag hör jag hemma i Sverige att parlamentet i Bangkok stormats.

Det är svårt att få en klar bild av motsättningarna. Partierna har inte så tydliga ideologiska skiljelinjer. Thaksin, som oppositionen vill ha tillbaka, anses av många som korrumperad, men har samtidigt ett starkt stöd bland fattiga på landsbygden. Att det finns en kraft i oppositionen är väl ändå uppenbart, när den nu har hållit ut så många veckor med sina demonstrationer. Vad den egentligen vill är mera oklart.

Jag reser till kongress i Thailand.

I dag åker jag med en svensk delegation från riksdagen till Bangkok för att delta på Interparlamentariska Unionens möte. Parlamentariker från 152 länder deltar. Sammanlagt blir det väl ett tusental deltagare. Resolutioner ska antas i frågor om demokrati, organiserad brottslighet, bistånd och ungdomars deltagande i den demokratiska processen. Vi brukar också göra upprop om fängslade och förföljda parlamentariker i olika länder. Visst blir det ofta ganska allmänna texter för att alla ska kunna vara med. Men det har ändå ett värde att även parlamentariker från diktaturländer står bakom dokument om demokrati och mänskliga rättigheter, och i bästa fall tar de vissa intryck av alla vackra ord. Det ska också bli intressant att höra vad de thailändska parlamentarikerna själva har att säga om parlamentets roll i samhället.

Omsorgscentra för återvändande barn

Det blev kraftiga reaktioner när migrationsministern Tobias Billström talade om att Migrationsverket skulle hjälpa till med att bygga upp omsorgsscentra i hemlandet för barn som inte får stanna i Sverige. För mig var denna diskussion en nyhet, men däremot vet jag att Migrationsverket har ett uppdrag att på olika sätt verka för att återvändande sker på ett humant sätt i samarbete med hemlandet. Diskussionerna om stöd till omsorgscentra vill jag inte kommentera förrän jag sett ett förslag. Men jag kan direkt säga följande:

· En flykting är en flykting. Olika arrangemang ska inte få påverka beslutet om ja eller nej till uppehållstillstånd för en flykting i Sverige.

· Barn - och vuxna – som inte är flyktingar ska kunna återvända till hemlandet. Men de ska inte skickas till miljöer som är uppenbart farliga eller olämpliga för dem.

· Våra regler om verkställighetshinder ska gälla för alla som ska återvända. Och detta gäller också eventuella barnhem i Irak eller Afghanistan.

Visst behövs en ny Öresundsförbindelse

På riksdagens frågestund dag fick jag tillfälle att fråga infrastrukturministern om hon tror att det inom överskådlig tid kommer att byggas en ny fast förbindelse mellan Helsingborg – och Helsingör. Hon gav inte ett tydligt ja-svar men talade mycket positivt att hon och danska ministerkolleger har stort intresse för frågan. Det känns bra att det inte verkar finnas samma bromotstånd på olika håll som när det handlade om Öresundsbron.

Gränshinder ska rivas så mycket det går; det är min utgångspunkt
I dag arbetspendlar 70 000 människor över sundet och hela tiden växer behovet av person- och godtransporter. Jag tycker att det blir alltmer uppenbart att en ny fast förbindelse över sundet behöver byggas.

Försörjningskrav vid anhöriginvandring

Om en stund ska vi i Riksdagen votera om regeringens proposition om försörjningskrav vid anhöriginvandring. En inflyttad person med uppehållstillstånd måste enligt förslaget ha en lön och en bostad för att en nära anhörig ska automatiskt ska få tillstånd att komma till Sverige. Undantag från den nya regeln är flyktingar. Deras anhöriga har rätt att flytta hit utan någon prövning. Ett annat viktigt undantag är att barn och föräldrar inte får skiljas.

Tanken med ett försörjningskrav är att det är bra för alla inblandade – både den som redan bor här och den eller de som flyttar hit - om det är någorlunda ordnade förhållanden för den boende och att den första etableringen i samhället har lyckats. Tanken är naturligtvis också att reglerna ska uppmuntra människor att flytta till platser där det finns jobb och bostad.

Den som bor här måste inte kunna försörja den som flyttar hit utan det handlar om att ha en lön som den redan inflyttade själv kan leva på och att ha en bostad med plats för sig själv och för den som kommer hit.

När vi inledde diskussionerna om ett försörjningskrav för cirka två år sedan var jag övertygad om att ett undantag för barnfamiljer måste göras. Självklart ska inte ensamma barn i Sverige behöva försörja vuxna föräldrar som flyttar hit. Men inte heller ska arbetslösa vuxna i Sverige behöva vänta på att få hämta hit sina barn. Därför tycker jag verkligen att det är bra att barnundantaget är tydligt formulerat i regeringens proposition och att det inte finns utrymme för några misstolkningar.

Det är ju viktigt för en person som kommer till Sverige hur den första tiden utformas. Ska det vara passiv väntan eller ska det redan från början handla om jobb och svenskstudier? Det är avgörande att vi hittar vägar som uppmuntrar och hjälper människor att skaffa egen försörjning. Nu ser vi en rad förslag såväl från migrationsdepartementet som från integrations- och jämställdhetsdepartementet. Dagen proposition är en viktig del i förnyelsen. Nästa vecka diskuterar Riksdagen en annan proposition om att påskynda nyanländas etablering i Sverige. Det handlar om att ge nyanlända ökad hjälp att flytta dit där jobb och bostäder finns samt om att ersättningen ska utformas så att det lönar sig att jobba och delta i arbetsintroduktion.

Med dagens förslag till försörjningskrav ger vi ett tydligt besked om att det är viktigt att komma in i arbetslivet. Samtidigt innebär undantagen för barnfamiljer och andra en human inställning till människors situation.

Nya sjukförsäkringen hjälper människor tillbaka

I dagens Sydsvenskan finns det en utförlig artikel om den nya sjukförsäkringen. Med bilder visas den nya rehabiliteringskedjan på ett pedagogiskt sätt för läsaren. Men tre saker kommer inte fram tillräckligt tydligt. A) Ett antal människor med allvarlig sjukdom får sjukpeng i obegränsad tid, B) Många människor får förlängd sjukpeng efter 12 månader C) De allra flesta som efter nyåret erbjuds arbetsintroduktion har varit sjukskrivna i 2,5 år (inte 12 mån.)

Efter 2.5 år erbjuds arbetsintroduktion under tre månader i en omfattning som individen orkar med. Om det visar sig att personen saknar arbetsförmåga kan han/hon gå tillbaka till sjukskrivningen eller bli förtidspensionerad (sjukersättning).

Allt tyder på att de flesta människor har glädje av ett system som vill hjälpa dem tillbaka i stället för att sortera ut dem till livslång passivitet utanför arbetslivet. . Sedan de nya reglerna infördes har sjukskrivningarna minskat från 200 000/år till 100 000/år och antalet förtidspensionärer har minskat med 55 000 personer.

År 2006 var det viktigt och bråttom med att göra en insats för att stoppa utsorteringen av människor, som förlorat fotfästet i arbetslivet. 140 personer om dagen förtidspensionerades. Därför reformerade Alliansen sjukförsäkringen så snabbt som möjligt. Några detaljer i reformen har fått rättas till, men det hade verkligen inte varit bättre att vänta. Tvärtom – att inte göra något åt den katastrofala situationen hade varit oförlåtligt.

Äntligen en ny lärarutbildning

Tobias Krantz skriver i dagens DN om tankarna bakom den nya lärarutbildningen. Målet är att höja kvaliteten i utbildningen. Därför ska alla högskolor och universitet som vill bedriva lärarutbildning söka ny examensrätt. De som inte klarar de skärpta kvalitetskraven ska inte få förnyad examensrätt. Det är alldeles utmärkt, tycker jag som själv är lärare. Jag har träffat åtskilliga studenter som varit missnöjda med den nuvarande lärarutbildningen

I dag överlämnar regeringen också en proposition om ny lärarutbildning till Riksdagen. Äntligen, säger vi som sett hur ämneskunskaperna minskat med varje lärarutbildningsreform de senaste 25 åren. Genom två socialdemokratiska reformer av lärarutbildningen har kvaliteten stadigt sjunkit. Skillnaderna mellan olika lärares kompetens har minskat och utbildningen utgår ifrån att det nästan inte är någon skillnad på att undervisa åttaåringar och sjuttonåringar. Alldeles för många nya lärare i låg- och mellanstadiet har saknat riktig utbildning i antingen matte eller svenska. På gymnasiet har alldeles för många lärare för dåliga ämneskunskaper eller undervisar till och med i ämnen som de inte har läst på högskolan – de ”kvackar” som man säger i skolan. Nu föreslår regeringen att dagens enhetliga lärarexamen ska ersättas av fyra – förskollärare, grundlärare, ämneslärare, yrkeslärare. Inom varje examen finns olika inriktningar, till exempel grundlärare med inriktning mot årskurs 1 – 3.

Redan innan förslaget presenterats har en del kritiker varnat för att valfriheten kommer att minska med mera specialisering. Javisst. Valfriheten i dag, där en lärare för årskurs 1 – 3 kan välja bort matte, den valfriheten försvinner. Jag tror inte att föräldrar vill skicka sina barn till lärare som valt att inte utbilda sig i ämnen som är viktiga i skolan.

.

Riksdagslistan bestämd för Skåne Södra

Folkpartiets nomineringsmöte för riksdagen placerade i dag mig på första plats på riksdagslistan för Skåne södra. Jag tackar mötet och medlemmarna för det stora förtroendet och försäkrar att jag verkligen är laddad för en spännande valrörelse. Alliansen ska återväljas och folkpartiet ska bli starkare, för folkpartiet behövs och gör skillnad i Alliansen.

Jag tycker det är inspirerande att det finns så många kompetenta kandidater på listan och det ska bli roligt att gå ut i valrörelse tillsammans. I höst ska folkpartiet få minst två mandat i valkretsen.

Äntligen vård för gömda

I dag har regeringen beslutat att tillsätta en utredning som ska föreslå hur sjukvård för gömda och papperslösa ska organiseras. Själv tillhör jag dem som länge drivit denna fråga.

Som jag sagt flera gånger, kan visserligen inte den som vistas här illegalt ha rätt till alla medborgerliga rättigheter. Men mänskliga rättigheter som rätten till liv och hälsa har alla rätt till. Det ska inte vara så i Sverige att någon människa ligger och dör för att hon är rädd för polisen eller inte har råd att åka till sjukhuset. Det är hedrande att flera landsting redan infört rätt till subventionerad sjukvård för alla. Dit hör Region Skåne, där Alliansen och miljöpartiet styr.

I den här frågan är det annars ingen hemlighet att det varit olika åsikter inom Alliansen i riksdagen. Därför är det verkligen bra att vi nu kommit överens om att sätta fart med en utredning, som ska vara färdig vid årsskiftet. På tolv år med S-regering hände ingenting i denna humanitärt viktiga fråga.

Flummigt om sjukförsäkringen

Jag har länge undrat över vad de rödgröna egentligen vill med sjukförsäkringen. De har lång tid med högt tonläge kritiserat de nya reglerna med rehabiliteringsgaranti och arbetsträning. Men de har inte sagt hur de själva vill undvika att åter hamna i den utsorteringsförsäkring som fanns under S-regeringens tid med långtidssjukskrivningar utan rehabilitering och med snabba beslut om förtidspensionering. Nu finns i alla fall ett uppenbarligen snabbt tillyxat förslag att studera på DN Debatt.

I artikeln kan man läsa att det nu ska vara slut med skarpa tidsgränser, men samtidigt också att tidsgränser fortfarande ska finnas. Prövningen av arbetsförmågan ska på något sätt ske på annat vis än i dag, oklart hur. Oppositionen skriver också om de tusenentals människor som med aktivitetsersättning nu efter årsskiftet fått introduktion till arbetslivsträning efter förmåga. I de rödgrönas öron blir denna möjlighet en ”stupstock”. De låtsas inte om att människor som saknar arbetsförmåga i dag kan fortsätta att vara sjukskrivna.

Själva har de inte lagt några skarpa budgetförslag i riksdagen men talar om att ge stöd till sjukskrivna i tid. Alliansen har satsat 17 miljarder på individuell rehabilitering, och det bidrar säkert till att sjukskrivningsdagarna nu minskar.

Slutligen tycks de rödgröna författarna ha kommit på att de inte får anklagas för att vilja ha tillbaka det gamla katastrofala systemet med över en halv miljon förtidspensionerade. Därför föreslår de att ingen ska få förtidspension före 58 års ålder. Människor som föds med eller drabbas av livslånga fysiska och psykiska funktionshinder skulle alltså inte kunna bli förtidspensionerade (dvs få sjukersättning). För mig är detta obegripligt. Möjligheten till permanent sjukersättning måste finnas vid sidan om satsningar på lönebidrag och andra samhällsstödda anställningar.

Själv är jag övertygad om att vi alltid kommer att behöva utveckla och förändra systemen för sjukförsäkringar och rehabilitering. Men nu har vi äntligen vänt utvecklingen och har redan 50 000 färre förtidspensionärer. Äntligen har vi också skapat bättre vägar från sjukskrivning till arbete och fått ett samarbete mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som vi inte sett tidigare. Det har tusentals människor som i dag erbjuds introduktion till arbetsträning glädje av.

LO och sjukförsäkringen

I Sydsvenskan skriver Wanja Lundby-Wedin att tidsgränser i sjukförsäkringen är fel och att otrygghet inte skapar fler jobb. Om det hade varit så att vi hade obönhörliga tidsgränser som inte undantar sjuka människor, då hade jag hållit med Wanja Lundby–Wedin.

Före valet handlade debatten mycket om hur vi skulle få stopp på de långa sjukskrivningarna och de många förtidspensioneringarna. En forskningsrapport i Lund kallade sjukförsäkringen för utsorteringsförsäkring. Då skrev LO en rapport ”Sjukas rätt till stöd”. Rapporten föreslår tidsgränser i sjukförsäkringen. Detsamma menade förra regeringens utredare Anna Hedborg.

LO och socialdemokraterna tyckte uppenbarligen år 2006 att det var ett stort problem med alla långa sjukskrivningar, men nu har de övergett de förslag de diskuterade då. Eftersom oppositionen hela tiden målar upp skräckbilder av regeringens politik vore det spännande att höra hur deras förslag till alternativ ser ut. Vill de verkligen ha tillbaks till den gamla utsorteringsförsäkringen?

Nu får människor just på grund av tidsgränserna rehabilitering tidigare och arbetsträning i stället för rutinmässig förtidspensionering. Jag tror att det är rätt väg att gå, men jag vet också att inget system är perfekt och att vi hela tiden måste vara beredda att komplettera välfärdssystemen.