Human flyktingpolitik

Sydsvenskan slår i dag fast att Sverige ska ha en generös och reglerad flyktingpolitik, och att detta är den självklara utgångspunkten oavsett Wikileaks uppgifter om svenska förhandlingar med Irak. Andra har tagit de obekräftade uppgifterna som argument för att kritisera svensk flyktingpolitik. Till exempel Mona Sahlin har sagt att ”Det här är en skandal”,

Självklart har Sydsvenskan rätt – Sverige har som alla andra länder regler för invandring. Med ordet ”reglerad” menas inte att antalet invandrare är reglerat utan att det finns lagregler för uppehållstillstånd. Flyktingar, arbetskraftsinvandrare och anhöriga har rätt att få permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Själv ställer jag mig ofta frågan om vi i Sverige har en del regler som är inhumana. Jag tycker att några av dagens regler borde förändras, så att det blir större hänsyn till bland annat religiösa minoriteters situation, mera hänsyn till barns individuella asylskäl, en vidare definition på begreppet ”väpnad konflikt” med mera. Dessa och andra frågor diskuterar vi inom Alliansen fortlöpande, och ibland har vi olika uppfattningar. Samtidigt är det en självklar utgångspunkt att den som inte får uppehållstillstånd enligt gällande regler måste lämna landet. Så länge den nuvarande lagen gäller är det inte politikers uppgift att gå in och överpröva domstolars beslut i enskilda ärenden.

Internationella möten

Året börjar med en liten internationell resa för mig. Svenska riksdagens delegation till IPU (Internationella Parlamentariska Unionen) besöker IPU-kontoret i Genève. Där ska vi under två dagar få aktuell information om vad som är på gång i denna organisation med cirka 150 medlemsländer.

FN:s säkerhetsråd har nyligen beslutat utöka samarbetet med IPU. Det blir på det sättet mer tyngd i det som IPU beslutar. Senare i år hålls en stor session i Panama City. Där ska IPU bland annat skriva resolutioner om demokrati och mänskliga rättigheter samt om fred och internationell säkerhet.

Även om en organisation som IPU har liten makt ligger det ett stort värde i att parlamentariker från de mest skilda länder träffas ibland. Alltför ofta är det långt från ord till handling, men det är trots allt värdefullt att enskilda parlamentariker offentligt röstar för resolutioner om till exempel demokrati och yttrandefrihet. Inte minst är det betydelsefullt med alla de möten och debatter mellan parlamentariker från olika världsdelar som sker vid sessionerna.