Tillsammans med den svenska IPU-delegationen deltog jag före
påsk i den stora IPU-församlingen (Interparlamentariska Unionen). Mötet ägde
rum i Quito, och vi svenskar träffade bland annat delegationen från värdlandet, Ecuador.
Samtalet handlade om Assange och utredningen om hans
misstänkta sexualbrott i Sverige. Ledamöterna från Ecuador menade att Sverige
hade ett hemligt avtal om utlämningar till USA, och de menade att skyddet för
yttrandefriheten gör att Assange ska ha asyl i Ecuador.
Självklart har Sverige inga invändningar mot att Assange
flyttar till Ecuador, men misstankar om brott i Sverige måste utredas, och
detta har väl ingenting med yttrandefrihet att göra.
I verkligheten blir däremot pressfriheten just i Ecuador
allt svagare. Flera samhällskritiska journalister och tidningsägare har
anklagats i rättsprocesser för bland annat ärekränkning. Presidenten Correa
förbereder en lag som tydligare ska begränsa vad media får skriva om i fråga om
politik. Han har också offentligt utnämnt oberoende och privata media till
landets ”public enemy”.
Vid invigningen av IPU fick vi lyssna på presidentens tal,
cirka 1,5 timme. I början höll han en lågmäld ton men stegrade successivt
tonfallet med kraftiga angrepp på kapitaliststater i allmänhet och USA i synnerhet.