Hemma från besök i Bangkok

Interparlamentariska unionen (IPU) samlades förra veckan i Bangkok. Jag ingick i delegationen från Sveriges Riksdag.

Den svenska delegationen fick igenom en del förslag till förändringar i mötets resolutionstexter. Vi tog upp kvinnors roll för demokratiuppbyggande och mikrokrediter som ett framgångsrikt verktyg för att lyfta människor ur fattigdom. Vi tog också upp bl.a. förebyggande och bekämpande av människohandel, något som även var en högt prioriterad fråga under Sveriges ordförandeskap i EU. Själv deltog jag i utskottet som behandlade ungdomars delaktighet i demokratiskt samhällsliv. I mitt anförande argumenterade jag särskilt för betydelsen av tillgången till obligatorisk skola med lika utbildning för pojkar och flickor, vilket också lades till i resolutionstexten.

Det är en stark och berikande upplevelse att under flera dagar umgås med och förhandla med parlamentariker från helt olika håll i världen

IPU, som bildades år 1889, har i dag 153 nationella parlament som medlemmar. IPU arbetar för demokrati, mänskliga rättigheter och global utveckling. Sedan 2002 har IPU observatörsstatus i FN.

Bara några kvarter från kongresslokalen ockuperade uppåt hundratusen oppositionella rödskjortor gator och torg. Dittills hade våld undvikits både av myndigheterna och av demonstranterna. I dag hör jag hemma i Sverige att parlamentet i Bangkok stormats.

Det är svårt att få en klar bild av motsättningarna. Partierna har inte så tydliga ideologiska skiljelinjer. Thaksin, som oppositionen vill ha tillbaka, anses av många som korrumperad, men har samtidigt ett starkt stöd bland fattiga på landsbygden. Att det finns en kraft i oppositionen är väl ändå uppenbart, när den nu har hållit ut så många veckor med sina demonstrationer. Vad den egentligen vill är mera oklart.

Jag reser till kongress i Thailand.

I dag åker jag med en svensk delegation från riksdagen till Bangkok för att delta på Interparlamentariska Unionens möte. Parlamentariker från 152 länder deltar. Sammanlagt blir det väl ett tusental deltagare. Resolutioner ska antas i frågor om demokrati, organiserad brottslighet, bistånd och ungdomars deltagande i den demokratiska processen. Vi brukar också göra upprop om fängslade och förföljda parlamentariker i olika länder. Visst blir det ofta ganska allmänna texter för att alla ska kunna vara med. Men det har ändå ett värde att även parlamentariker från diktaturländer står bakom dokument om demokrati och mänskliga rättigheter, och i bästa fall tar de vissa intryck av alla vackra ord. Det ska också bli intressant att höra vad de thailändska parlamentarikerna själva har att säga om parlamentets roll i samhället.

Omsorgscentra för återvändande barn

Det blev kraftiga reaktioner när migrationsministern Tobias Billström talade om att Migrationsverket skulle hjälpa till med att bygga upp omsorgsscentra i hemlandet för barn som inte får stanna i Sverige. För mig var denna diskussion en nyhet, men däremot vet jag att Migrationsverket har ett uppdrag att på olika sätt verka för att återvändande sker på ett humant sätt i samarbete med hemlandet. Diskussionerna om stöd till omsorgscentra vill jag inte kommentera förrän jag sett ett förslag. Men jag kan direkt säga följande:

· En flykting är en flykting. Olika arrangemang ska inte få påverka beslutet om ja eller nej till uppehållstillstånd för en flykting i Sverige.

· Barn - och vuxna – som inte är flyktingar ska kunna återvända till hemlandet. Men de ska inte skickas till miljöer som är uppenbart farliga eller olämpliga för dem.

· Våra regler om verkställighetshinder ska gälla för alla som ska återvända. Och detta gäller också eventuella barnhem i Irak eller Afghanistan.

Visst behövs en ny Öresundsförbindelse

På riksdagens frågestund dag fick jag tillfälle att fråga infrastrukturministern om hon tror att det inom överskådlig tid kommer att byggas en ny fast förbindelse mellan Helsingborg – och Helsingör. Hon gav inte ett tydligt ja-svar men talade mycket positivt att hon och danska ministerkolleger har stort intresse för frågan. Det känns bra att det inte verkar finnas samma bromotstånd på olika håll som när det handlade om Öresundsbron.

Gränshinder ska rivas så mycket det går; det är min utgångspunkt
I dag arbetspendlar 70 000 människor över sundet och hela tiden växer behovet av person- och godtransporter. Jag tycker att det blir alltmer uppenbart att en ny fast förbindelse över sundet behöver byggas.

Försörjningskrav vid anhöriginvandring

Om en stund ska vi i Riksdagen votera om regeringens proposition om försörjningskrav vid anhöriginvandring. En inflyttad person med uppehållstillstånd måste enligt förslaget ha en lön och en bostad för att en nära anhörig ska automatiskt ska få tillstånd att komma till Sverige. Undantag från den nya regeln är flyktingar. Deras anhöriga har rätt att flytta hit utan någon prövning. Ett annat viktigt undantag är att barn och föräldrar inte får skiljas.

Tanken med ett försörjningskrav är att det är bra för alla inblandade – både den som redan bor här och den eller de som flyttar hit - om det är någorlunda ordnade förhållanden för den boende och att den första etableringen i samhället har lyckats. Tanken är naturligtvis också att reglerna ska uppmuntra människor att flytta till platser där det finns jobb och bostad.

Den som bor här måste inte kunna försörja den som flyttar hit utan det handlar om att ha en lön som den redan inflyttade själv kan leva på och att ha en bostad med plats för sig själv och för den som kommer hit.

När vi inledde diskussionerna om ett försörjningskrav för cirka två år sedan var jag övertygad om att ett undantag för barnfamiljer måste göras. Självklart ska inte ensamma barn i Sverige behöva försörja vuxna föräldrar som flyttar hit. Men inte heller ska arbetslösa vuxna i Sverige behöva vänta på att få hämta hit sina barn. Därför tycker jag verkligen att det är bra att barnundantaget är tydligt formulerat i regeringens proposition och att det inte finns utrymme för några misstolkningar.

Det är ju viktigt för en person som kommer till Sverige hur den första tiden utformas. Ska det vara passiv väntan eller ska det redan från början handla om jobb och svenskstudier? Det är avgörande att vi hittar vägar som uppmuntrar och hjälper människor att skaffa egen försörjning. Nu ser vi en rad förslag såväl från migrationsdepartementet som från integrations- och jämställdhetsdepartementet. Dagen proposition är en viktig del i förnyelsen. Nästa vecka diskuterar Riksdagen en annan proposition om att påskynda nyanländas etablering i Sverige. Det handlar om att ge nyanlända ökad hjälp att flytta dit där jobb och bostäder finns samt om att ersättningen ska utformas så att det lönar sig att jobba och delta i arbetsintroduktion.

Med dagens förslag till försörjningskrav ger vi ett tydligt besked om att det är viktigt att komma in i arbetslivet. Samtidigt innebär undantagen för barnfamiljer och andra en human inställning till människors situation.

Nya sjukförsäkringen hjälper människor tillbaka

I dagens Sydsvenskan finns det en utförlig artikel om den nya sjukförsäkringen. Med bilder visas den nya rehabiliteringskedjan på ett pedagogiskt sätt för läsaren. Men tre saker kommer inte fram tillräckligt tydligt. A) Ett antal människor med allvarlig sjukdom får sjukpeng i obegränsad tid, B) Många människor får förlängd sjukpeng efter 12 månader C) De allra flesta som efter nyåret erbjuds arbetsintroduktion har varit sjukskrivna i 2,5 år (inte 12 mån.)

Efter 2.5 år erbjuds arbetsintroduktion under tre månader i en omfattning som individen orkar med. Om det visar sig att personen saknar arbetsförmåga kan han/hon gå tillbaka till sjukskrivningen eller bli förtidspensionerad (sjukersättning).

Allt tyder på att de flesta människor har glädje av ett system som vill hjälpa dem tillbaka i stället för att sortera ut dem till livslång passivitet utanför arbetslivet. . Sedan de nya reglerna infördes har sjukskrivningarna minskat från 200 000/år till 100 000/år och antalet förtidspensionärer har minskat med 55 000 personer.

År 2006 var det viktigt och bråttom med att göra en insats för att stoppa utsorteringen av människor, som förlorat fotfästet i arbetslivet. 140 personer om dagen förtidspensionerades. Därför reformerade Alliansen sjukförsäkringen så snabbt som möjligt. Några detaljer i reformen har fått rättas till, men det hade verkligen inte varit bättre att vänta. Tvärtom – att inte göra något åt den katastrofala situationen hade varit oförlåtligt.

Äntligen en ny lärarutbildning

Tobias Krantz skriver i dagens DN om tankarna bakom den nya lärarutbildningen. Målet är att höja kvaliteten i utbildningen. Därför ska alla högskolor och universitet som vill bedriva lärarutbildning söka ny examensrätt. De som inte klarar de skärpta kvalitetskraven ska inte få förnyad examensrätt. Det är alldeles utmärkt, tycker jag som själv är lärare. Jag har träffat åtskilliga studenter som varit missnöjda med den nuvarande lärarutbildningen

I dag överlämnar regeringen också en proposition om ny lärarutbildning till Riksdagen. Äntligen, säger vi som sett hur ämneskunskaperna minskat med varje lärarutbildningsreform de senaste 25 åren. Genom två socialdemokratiska reformer av lärarutbildningen har kvaliteten stadigt sjunkit. Skillnaderna mellan olika lärares kompetens har minskat och utbildningen utgår ifrån att det nästan inte är någon skillnad på att undervisa åttaåringar och sjuttonåringar. Alldeles för många nya lärare i låg- och mellanstadiet har saknat riktig utbildning i antingen matte eller svenska. På gymnasiet har alldeles för många lärare för dåliga ämneskunskaper eller undervisar till och med i ämnen som de inte har läst på högskolan – de ”kvackar” som man säger i skolan. Nu föreslår regeringen att dagens enhetliga lärarexamen ska ersättas av fyra – förskollärare, grundlärare, ämneslärare, yrkeslärare. Inom varje examen finns olika inriktningar, till exempel grundlärare med inriktning mot årskurs 1 – 3.

Redan innan förslaget presenterats har en del kritiker varnat för att valfriheten kommer att minska med mera specialisering. Javisst. Valfriheten i dag, där en lärare för årskurs 1 – 3 kan välja bort matte, den valfriheten försvinner. Jag tror inte att föräldrar vill skicka sina barn till lärare som valt att inte utbilda sig i ämnen som är viktiga i skolan.

.