Domslut mot konsten?

I dag skriver Maria Schottenius att domen mot Anna Odell är ett domslut mot konsten. För mig är det tvärtom uppenbart att tingsrättens dom inte har någonting med ingrepp i konstens frihet att göra. Men i övrigt vill jag inte recensera de juridiska slutsatserna. Jag kanske också, som Schottenius, skulle tycka att filmerna utgjorde "ett gripande konstverk". Konstverket som sådant har ingen tingsrätt med att göra. Jag kommenterade debatten om fejkad psykisk sjukdom för några dagar sedan, och jag menar fortfarande att olagliga handlingar kan lagföras men att konsnärligt värde aldrig kan definieras av någon domstol eller myndighet. http://ulf-nilsson.blogspot.com/2009/08/ytrrandefrihet-och-konst.html

Demokratibistånd till Iran

I Malmö under söndagen deltog jag i en stödgala för demokrati i Iran. Det var musik och dans som varvades med olika tal. Själv var jag på åttiotalet lärare på KomVux i Malmö och träffade då många iranier som flytt av olika skäl – jurister som fått yrkesförbud på grund av att deras juridiska utbildning inte passade i Sharialagstiftningen, högutbildade kvinnor som nu förbjudits att arbeta och människor som hade en mera fri och sekulariserad syn på religionen. Många av dem har fått ett bra liv i Sverige, men har inte glömt förtrycket och ofriheten i det gamla hemlandet.

I mitt tal tog jag upp folkpartiets förslag om att avsätta en del av de svenska biståndspengarna för demokratibistånd till Iran. Demokratibistånd är viktigt, och Sverige har genom åren bistått olika länder för att bygga upp demokrati, till exempel ANC i Sydafrika och demokratirörelsen i Zimbabwe. Stödet kan gå till bland annat fackföreningar, kyrkor och kvinnoföreningar.

Folkpartiet för fram som ett konkret förslag att svenskt demokratibistånd kanaliseras för att stödja demokratirörelsen i Iran. I dagens situation är det viktigt att demokrater i Iran får stöd. Det är viktigt att de som kämpar för frihet känner att de inte kämpar ensamma, känner att demokratiska länders stöd inte bara är ord utan också handling. Skapa därför en svensk biståndsfond för den iranska demokratirörelsen för att stödja kvinnorättskämpar, studenter och oberoende medier.

Yttrandefrihet och konst

I diskussionen om den installation med fejkad sjukdom som en konstfackstuderande gjorde talas dels om yttrandefrihet dels om definitionen på konst. För mig är dessa helt andra frågor än frågan om något brott blivit begånget. Yttrandefriheten är en omistlig rättighet. Definitionen på vad som är bra konst är subjektiv, och varje människa kan ha sin egen uppfattning. Däremot är det en helt annan fråga vad som är brott mot olika lagar i samhället.

Naturligtvis kan till exempel en stor konstnär begå lagbrott oavsett om det gäller skatter, rattfylleri eller bankrån. Han eller hon blir inte sämre konstnär för det, men ska som andra lagföras för sina brott. Om tingsrätten finner att den omtalade installationen på ett olagligt sätt utsatt personal och sjukvårdsresurser för påfrestningar ska studenten dömas för det, men hon kan givetvis inte dömas för den debatt om mentalvården hon säger sig vilja föra.

Riksdagsdebatt om utvisningar till Irak

I går deltog jag i en riksdagsdebatt om asylpolitiken. Med anledning av en interpellation från Bodil Ceballos (mp) till migrationsministern debatterades situationen för återvändande kristna irakier.

Det har varit många attacker mot kristna och deras kyrkor de senaste veckorna i Irak. Samtidigt kommer rapporter om att myndigheterna försöker öka säkerheten för alla medborgare och att myndigheterna inte stöder angreppen mot kristna.

Ett antal kristna som utvisats från Sverige har nu flytt från Irak igen. Vi har fått rapporter via bl a Ekot att kristna som utvisats från Sverige nästan omedelbart blivit utsatta för förföljelser.

Det mänskliga lidandet på många håll i Irak känns fruktansvärt att läsa om. Detta ställer frågan om utvisningarna från Sverige varit i enlighet med andemeningen i internationella konventioner. Sverige är i och för sig inte ansvarigt för allt som kan drabba en människa som mot sin vilja blir utvisad till sitt hemland. Det finns många länder som är mera otrygga än Sverige och garantier för säkerhet kan aldrig finnas. Men likväl – om det är uppenbart att en individ har välgrundad anledning att frukta för liv och hälsa, då ska den personen inte behöva flytta mot sin vilja. Frågan är alltså om svenska myndigheterna borde ha haft kunskap om vad som väntade en del av dem som återvänt.

Därför föreslog jag i gårdagens riksdagsdebatt att Sverige utarbetar bättre rutiner för att följa upp och skaffa en bild av vad som händer med människor som återvänder mot sin vilja. Har Sverige i olika fall gjort en riktig bedömning och om inte - varför? Sedan måste vi också vara öppna för förändringar om vi konstaterar att rutinerna är otillräckliga.

Glädjande nog öppnade migrationsministern för ett sådant arbete, när han i debatten föreslog ökat samarbete med externa organisationer, som Röda Korset eller UNHCR för att skaffa information om miljön som återvändande kommer till.

Svensk migrationspolitik ska bygga på humana värden där asylrätten värnas. Då måste vi också garantera att människor inte skickas tillbaka till förföljelse.

Vård för gömda

Snart tillsätts en utredning för att ge alla barn i Sverige rätt till skolgång, även papperslösa. Tanken är att skolor inte ska behöva anmäla till polisen att barnen är här illegalt. Jag är glad för att skolgång för alla barn kan bli verklighet – självklart ska inte barn nekas skolgång oavsett vad föräldrarna hittat på.
Nu väntar jag och många andra på den utlovade utredningen om sjukvård även för vuxna papperslösa. Enligt min uppfattning kan visserligen inte människor som vistas illegalt i Sverige få alla medborgerliga rättigheter, men den mänskliga rättigheten till liv och hälsa måste alla få tillgång till. Därför måste billig vård kunna erbjudas alla, Det får inte hända i Sverige att någon människa ligger och dör för att hon inte har råd att gå till doktorn. I förra budgetpropositionen utlovade regeringen en utredning om vård för gömda och papperslösa – nu är det dags att den utredningen tillsätts.

Äntligen rättvisa för ensamma föräldrar

I dag är det svårt för en ensamstående mamma eller pappa som blir sjuk och samtidigt har ett sjukt barn. Föräldern får hoppas att någon anhörig ställer upp utan att få ersättning för förlorad arbetsinkomst. Ensamstående föräldrar har i dag inte rätt att överlåta sin föräldrapeng till släktingar och vänner. Vi är många som reagerat över detta, och jag skrev härom året en skriftlig fråga till ansvarigt statsråd. Nu rättas denna miss i lagen äntligen till. Regeringen föreslår att ny lag ska gälla från 2010 och vi fattar beslut i Riksdagen i höst.

Sprututbyte - liberalt?

Som liberal vill jag bekämpa knarket och hjälpa missbrukarna. För Folkpartiets del är det självklart att bruket av narkotika ska vara kriminaliserat i Sverige. För Folkpartiet är det också en självklarhet att det krävs starka insatser från samhället med förebyggande insatser, vård, behandling och skärpt kontroll för att få en effektiv narkotikapolitik. Därför röstade jag och andra folkpartister i Riksdagen utan tvekan ja till lagen om legalisering av sprutbyte år 2006. Som lundabo kunde jag då glädja mig åt att den framgångsrika försöksverksamheten i Malmö och Lund blev permanent och att andra delar av Sverige kunde starta liknande verksamhet.

Jag har besökt verksamheten i Lund flera gånger och imponerats av det jag sett. Vem som helst kan inte gå in på sprutbytesmottagningen och skaffa sprutor. Narkomanen som vill byta sina använda sprutor mot rena måste följa klinikens stränga regler. Han eller hon ska kunna visa stickmärken, ha behandlats för sitt missbruk men misslyckats med att sluta knarka och ha haft kontakter med socialtjänsten. Man byter smutsiga sprutor mot rena, inget annat. Det är ingen ”allmän” utdelning som sker. Varje spruta och varje nål räknas. Lämnar man tio nålar får man tio. Lämnar man noll får man noll.

Att ge narkomaner rena sprutor är ett preventivt arbete i syfte att spåra smittokällor, ge vård och information och stoppa smittspridning för att försöka att få kontroll över hiv och hepatit. För många narkomaner utgör dessutom sprutbytesprogrammet den enda kontakten med samhällets vård. Statistiken visar också att Lund och Malmö varit framgångsrika med att stoppa smittspridning.

Enligt ett landsmötesbeslut säger Folkpartiet ja till att landsting får starta sprutbytesprogram. Jag ser verkligen ingen anledning att ta tillbaka det beslutet. Men kanske är det dags att mera aktivt arbeta för att även andra delar av Sverige börjar arbeta med sprutbytesprogram.

Läs artikel i DN här