Human flyktingpolitik

Sydsvenskan slår i dag fast att Sverige ska ha en generös och reglerad flyktingpolitik, och att detta är den självklara utgångspunkten oavsett Wikileaks uppgifter om svenska förhandlingar med Irak. Andra har tagit de obekräftade uppgifterna som argument för att kritisera svensk flyktingpolitik. Till exempel Mona Sahlin har sagt att ”Det här är en skandal”,

Självklart har Sydsvenskan rätt – Sverige har som alla andra länder regler för invandring. Med ordet ”reglerad” menas inte att antalet invandrare är reglerat utan att det finns lagregler för uppehållstillstånd. Flyktingar, arbetskraftsinvandrare och anhöriga har rätt att få permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Själv ställer jag mig ofta frågan om vi i Sverige har en del regler som är inhumana. Jag tycker att några av dagens regler borde förändras, så att det blir större hänsyn till bland annat religiösa minoriteters situation, mera hänsyn till barns individuella asylskäl, en vidare definition på begreppet ”väpnad konflikt” med mera. Dessa och andra frågor diskuterar vi inom Alliansen fortlöpande, och ibland har vi olika uppfattningar. Samtidigt är det en självklar utgångspunkt att den som inte får uppehållstillstånd enligt gällande regler måste lämna landet. Så länge den nuvarande lagen gäller är det inte politikers uppgift att gå in och överpröva domstolars beslut i enskilda ärenden.

Internationella möten

Året börjar med en liten internationell resa för mig. Svenska riksdagens delegation till IPU (Internationella Parlamentariska Unionen) besöker IPU-kontoret i Genève. Där ska vi under två dagar få aktuell information om vad som är på gång i denna organisation med cirka 150 medlemsländer.

FN:s säkerhetsråd har nyligen beslutat utöka samarbetet med IPU. Det blir på det sättet mer tyngd i det som IPU beslutar. Senare i år hålls en stor session i Panama City. Där ska IPU bland annat skriva resolutioner om demokrati och mänskliga rättigheter samt om fred och internationell säkerhet.

Även om en organisation som IPU har liten makt ligger det ett stort värde i att parlamentariker från de mest skilda länder träffas ibland. Alltför ofta är det långt från ord till handling, men det är trots allt värdefullt att enskilda parlamentariker offentligt röstar för resolutioner om till exempel demokrati och yttrandefrihet. Inte minst är det betydelsefullt med alla de möten och debatter mellan parlamentariker från olika världsdelar som sker vid sessionerna.

Avgifterna på Öresundsbron

Regeringen förlorade i dag voteringen om Öresundsbron. Men vad detta innebär för framtida avgifter är helt omöjligt att förutsäga.

Broavgifterna över Öresund är för höga i dag, både för bilar och för tåg. Huvudfelet är de gamla danska och svenska riksdagsbesluten om att trafiken ska bekosta hela brons byggkostnader utan hjälp av skattesubventioner. Besluten på 1990-talet styrdes av att försöka lugna de många bromotståndare som fanns på den tiden.

I Riksdagen idag stod Alliansregeringens förslag mot de rödgrönas och Sverigedemokraternas gemensamma reservation. Regeringen ville ge Trafikverket rätt att bestämma tågens passageavgifter över bron. Oppositionen sade nej.

Inget av dessa två förslag innebär någon hundraprocentig garanti för låga tågavgifter på bron i framtiden. Tvärtom innebär inget av alternativen något konkret förslag till avgiftsnivå på Öresundsbron.

Det som gjorde att jag kunde stödja Alliansregeringens förslag var att riksdagen då skulle begära en omfattande beskrivning av förslagets förväntade konsekvenser på kort och på lång sikt. Det är ju viktigt att inte broavgifterna blir så höga att de motverkar pendling och integration över sundet.

Hur broavgifterna kommer att se ut i framtiden är fortfarande osäkert efter dagens framgång för oppositionen. Nu gäller det att gå vidare och fortsätta att arbeta för att riva olika gränshinder mellan Sverige och Danmark och hålla broavgifterna nere.

Höga broavgifter - hindrar handel och utveckling

I dagens Sydsvenskan sammanfattar Pia Kinhult (M) alldeles utmärkt de felaktiga utgångspunkter som ligger bakom förslaget till höjda tågavgifter på Öresundsbron. Hon öppnar också för att framtida överskott från Öresundsbron borde kunna användas för satsningar på skånsk infrastruktur. Själv har jag motionerat i riksdagen om att broavgifterna liksom Stockholms trängselavgifter ska kunna bekosta regional infrastruktur.

Enligt de gamla riksdagsbesluten i Danmark och Sverige ska broinvesteringen lånefinansieras och alla lån betalas av intäkterna från bilister och tågresenärer. Detta beslutade man för att lugna de många bromotståndare som fanns på den tiden. Om argumentet för att bygga bron var förväntad integration och ekonomisk tillväxt, är det kontraproduktivt att kräva hundraprocentig självfinansiering av bron. Men detta beslut får vi nog leva med tills broinvesteringen är betald. Ändå gäller det att ta hänsyn till vilken negativ effekt alltför höga avgifter har, både på integrationen över Öresund och på de nationella kontakterna med Danmark och övriga Nordeuropa.

Höga broavgifter innebär handelshinder som är jämförbara med tullavgifter. Alltför höga avgifter motverkar i verkligheten lönsamhet för bron och ekonomisk tillväxt i regionen. Mycket låga avgifter för tåg och bilar över bron skulle kanske minska brons lönsamhet, men det skulle samtidigt uppvägas av högre ekonomisk tillväxt i Sverige och Danmark. Fler människor skulle resa över bron.

I debatten talar många om att Skånetrafiken ska betala för sin regionala trafik. Då glömmer man att en stor del av tågtrafiken över Öresund berör nationella intressen för hela Sveriges förbindelser med kontinenten, bland annat genom att erbjuda transittrafik för svenskar på väg till Kastrup.

Tyvärr är det motvind från alla partier i Riksdagen, när det gäller att skapa förståelse för Öresundsregionens unika roll. Nu får vi andra kämpa för att kommande beslut inte öppnar för okontrollerade och skadliga avgiftshöjningar i dag eller i morgon. Det liggande förslaget till Riksdagen innebär att Trafikverket får rätt att bestämma broavgifter för Skånetrafikens tåg över bron. Vad det skulle innebära är svårt att säga. Men jag vill allra minst ha en försäkring om att riksdag och regering inte kommer att acceptera kraftiga avgiftshöjningar utan hela tiden bevakar hur nivåerna på avgifterna påverkar integrationen.

Dags för ny Öresundsförbindelse

I lördags satt jag i vinterkylan och värmdes av alla artister som festade in den nya Citytunneln i Malmö. Det är verkligen värt att fira att restiderna kortas och att det blir bättre kollektivtrafik för bland annat de över 20 000 människor som jobbar och bor på vardera sidan om sundet.

Nu är det dags att tänka på nästa förbindelse över Öresund. Kvällsposten berättar i dag om IBU-Öresund som presenterar ett förslag om tunnlar för tåg- och biltrafik mellan Helsingborg och Helsingör.

Många människor på andra håll i landet tycker kanske att det får räcka med satsningar på Skåne. Men då glömmer de att trafiken över Öresundsbron betalar alla kostnaderna för brobygget och att samma sak är fullt möjlig för en ny förbindelse, med det tryck i utvecklingen som nu finns i Öresundsregionen.

Det är som sagt vi som åker över sundet som betalar broinvesteringarna, inte skattebetalarna. Om avgifterna ska vara kvar efter det att bron är betald, vad ska de användas till då? Vi är några som har föreslagit att avgifterna då ska gå till andra infrastruktursatsningar i Öresundsregionen. Det borde vara lika naturligt som att Stockholms trängselavgifter går till Förbifart Stockholm. Vi väckte en riksdagsmotion om detta i oktober.

Forsätt förbättra sjukföräkringen

Den nya sjukförsäkringen har hjälpt många människor att snabbt få rehabilitering och stöd. Allt fler människor hittar nu en väg tillbaka. Men reformen har inte varit perfekt. Från Folkpartiets sida har vi drivit att vi måste se över de fall som verkar orimliga och ta reda på om det är Försäkringskassan som gjort misstag eller om lagstiftningen bör förtydligas. Därför är det glädjande att alla Allianspartier är överens om att vi nu ska se över och förbättra delar av sjukförsäkringen. Det arbetet ska börja omedelbart.

Skåne förlorar på dåligt skatteavtal

Det måste vara något fel när många boende i en kommun utnyttjar skola och social omsorg men samtidigt inte betalar skatt till kommunen. Så är det i gränskommunerna mellan Sverige och Danmark. I andra gränskommuner vid gränsen till Norge eller Finland betalar människorna skatt där de bor men inte där de jobbar.

Allt sedan den socialdemokratiska regeringen gick med på skatteavtalet med Danmark har skånska kommuner förlorat skatteinkomster till Danmark. Både den förra regeringen och den nuvarande verkar ha underskattat det här problemet. Sydsvenskan skriver i dag om en aktuell rapport från Riksrevisionen som visar att regeringen inte gjort en ordentlig analys av problemen. I går skrev Kvällsposten att "Kritiken måste bli en väckarklockssignal."

Själv har jag så sent som i oktober skrivit en motion om att skatteavtalet mellan Sverige och Danmark måste omförhandlas. Det har jag och andra gjort några gånger tidigare också, både under den socialdemokratiska regeringen och under Alliansregeringen. Nu ska det bli spännande att se om de nya uppgifterna påverkar regeringens syn på det olyckliga skatteavtalet med Danmark.