3204 riksdagsmotioner inlämnade

Årets allmänna motionstid är nu slut. Under den tiden får ledamöterna motionera om vilket ämne de vill. Det låter mycket med 3204 motioner men det är färre än förra året då 3815 lämnades in. Men då var det också sista chansen före valet att markera politiska prioriteringar.

I år har jag varit med och skrivit 19 motioner dels som första namn och dels som medförfattare. Det är skilda ämnen, exempelvis fornfynd i Skåne, obligatoriskt civiläktenskap och kattägares ansvar.

Sanningen är som bekant att de allra flesta motioner avslås, dels de stora partimotionerna och inte minst de enskilda ledamöternas motioner. Därför menar många att det är meningslöst att hålla på och motionera och att det mest är en terapi för riksdagsledamöter.

Jag håller inte med om det. Även om motionerna blir avslagna under utskottsbehandlingen, kommenteras de i utskottets betänkande och information lämnas om vad som är på gång från regeringens sida i en viss fråga. Ibland är utskottstexten mycket positiv, trots att motionen formellt avslås. En motion kan ofta bidra till att lyfta en fråga till offentlig debatt, som också kan ge resultat. Det finns många tillfällen då ett motionsförslag kommer tillbaka något år senare i en regeringsproposition. Sedan är det förmodligen också sant att de flesta av oss någon gång skrivit en motion som varit onödig eller utanför det som riksdagen ska besluta om.

Först som sist – rätten att skriva motioner om vad de vill måste finnas för folkvalda.