Besök i Grekland

Efter fyra dagar i Grekland med socialförsäkringsutskottet finns det mycket att reflektera över. I dag hemma i Sverige tänker jag särskilt på den förläggning för gripna tillståndslösa invandrare som vi besökte. Jag tror inte att någon av oss hade föreställt oss att det var så illa, även om vi läst om det hemma.

Förläggningen var helt enkelt ett fängelse med olika gallerförsedda, låsta rum där i varje rum trettio, fyrtio personer vistades på liten yta med madrasser och filtar på golvet. Hit förs människor som tagit sig in över gränsen till Turkiet. Här hålls de samlade i upp mot sex månader. Sedan får de allra flesta nej till uppehållstillstånd och släpps ut. Eftersom Turkiet eller andra länder som migranterna kommer ifrån inte samarbetar om återtagande, verkställer Grekland nästan inte några utvisningar. Därför stannar de flesta kvar i Grekland och EU oftast utan pengar men med ett hopp om att kunna jobba illegalt.

Förhållandena på förläggningarna är naturligtvis omänskliga och helt oacceptabla och därför skickar inte Sverige tills vidare några asylsökande tillbaka till Grekland. Naturligtvis har Grekland ett stort ansvar men det har också Turkiet som utan att samarbeta tar emot och släpper vidare ett stort antal människor som med hjälp av smugglare hoppas komma till EU och jobba i något land där. De allra flesta som kommer söker faktiskt aldrig asyl i Grekland, eftersom de vill vidare till övriga EU. Ändå blir en hel del av dem kvar och Grekland beräknas ha cirka 400 000 invandrare utan uppehållstillstånd.

Nu satsar EU under ledning av kommissionen på att bygga upp ett anständigt system med mänskligt tillfälligt boende och rättssäker asylprövning. EU-länderna, inklusive Sverige, bidrar med resurser i form av personal, material och pengar från EU:s solidaritetsfond. Men även om man är optimistisk kan man inte räkna med tydliga förbättringar förrän tidigast om ett år.

När jag samlar mig efter de starka upplevelserna i Grekland kan jag dra några huvudslutsatser.

Utvecklingen i Grekland visar hur viktigt det är med en gemensam politik med samma regler för migration och asylprövning i hela EU. Solidariskt EU- samarbete är i längden den enda möjligheten för en human och samtidigt lagreglerad migrationspolitik, där asylrätten värnas.