I dag har Alliansen och Miljöpartiet kommit överens om svensk migrationspolitik. Partiledarnas presskonferens presenteras bland annat i Dagens Nyheter i dag.
Det är bra att det finns en bred majoritet för att Sverige även i fortsättningen ska vara ett land där människor kan söka skydd och skapa sig en ljusare framtid.
Vad som bland annat blir verklighet är att papperslösas mjöligheter till vård och skola stärks. Det har vi Folkpartister länge drivit hårt. Människor som inte har rätt att vara i Sverige ska lämna landet, men tillgången till vård ska inte vara ett av instrumenten för att få människor härifrån. Likaså måste barn ha rätt till skolgång oavsett var deras föräldrar bor.
Det är ju ingen hemlighet att det har varit oenighet inom alliansen i den här frågan – desto roligare att vi nu är överens om riktningen.
Genom överenskommelsen finns det också en fortsatt betryggande majoritet för att fortsätta ha öppet för arbetskraftsinvandring. Det är viktigt att Sverige har bra möjligheter för den som vill arbeta oh förbättra sitt liv här och samtidigt bidra till att bygga Sveriges välfärd
torsdag 3 mars 2011
onsdag 2 mars 2011
Lämnar Försäkringskassan servicekontoren?
Försäkringskassans oväntade förslag om att lägga ned sin verksamhet vid servickontoren känns mycket bekymmersamt. Servicen på Försäkringskassan har de senaste åren börjat förbättras ordentligt och handläggningstiderna minskar nu. Då är det oroväckande att höra förslag som riskerar att åter försämra servicen till allmänheten. Jag tänker göra vad jag kan för att hindra en sådan utveckling.
I till exempel tidningen Skånskan beskrivs hur samtliga servicekontor i Skåne ska vara borta 2013. Enligt artikeln tycks nedläggningen komma helt oväntat för personalen och för områdeschefen för försäkringskassan Syd.
Servicekontoren delas ofta av Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket för snabb information till medborgarna. Jag hade hoppats att fler myndigheter framöver skulle kunna gå in i servicekontoren och öppna sig mot allmänheten, inte att det blir tvärtom med nedläggning av verksamheten.
De lokala servicekontoren över hela landet har hjälpt människor med upplysningar om regler och rutiner för olika försäkringar. Visserligen arbetar inte de beslutande handläggarna på servicekontoren, men det är ändå värdefullt att kunna få snabb praktisk information där.
Jag förstår i dag inte riktigt orsaken till detta förslag. Riksdagen har inte satt upp några nya besparingskrav på Försäkringskassan, utan budgeten till och med 2013 har varit fastlagd sedan 2009. Dessutom har Riksdagen beslutat om extra anslag för åren 2011 – 2012 för att underlätta fortsatt omställningsarbete.
Nu hoppas jag ändå att sista ordet inte är sagt i denna fråga. Det finns ett tydligt serviceåtagande och tydliga mål för hur Försäkringskassan ska bemöta allmänheten. Förändringar i organisationen måste vägas mot hur dessa viktiga mål kan uppnås.
I till exempel tidningen Skånskan beskrivs hur samtliga servicekontor i Skåne ska vara borta 2013. Enligt artikeln tycks nedläggningen komma helt oväntat för personalen och för områdeschefen för försäkringskassan Syd.
Servicekontoren delas ofta av Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket för snabb information till medborgarna. Jag hade hoppats att fler myndigheter framöver skulle kunna gå in i servicekontoren och öppna sig mot allmänheten, inte att det blir tvärtom med nedläggning av verksamheten.
De lokala servicekontoren över hela landet har hjälpt människor med upplysningar om regler och rutiner för olika försäkringar. Visserligen arbetar inte de beslutande handläggarna på servicekontoren, men det är ändå värdefullt att kunna få snabb praktisk information där.
Jag förstår i dag inte riktigt orsaken till detta förslag. Riksdagen har inte satt upp några nya besparingskrav på Försäkringskassan, utan budgeten till och med 2013 har varit fastlagd sedan 2009. Dessutom har Riksdagen beslutat om extra anslag för åren 2011 – 2012 för att underlätta fortsatt omställningsarbete.
Nu hoppas jag ändå att sista ordet inte är sagt i denna fråga. Det finns ett tydligt serviceåtagande och tydliga mål för hur Försäkringskassan ska bemöta allmänheten. Förändringar i organisationen måste vägas mot hur dessa viktiga mål kan uppnås.
onsdag 9 februari 2011
Jobba lite längre
I dag vill många människor jobba längre än tills de fyllt 67. Vid den åldern upphör rätten att stanna kvar på arbetet. Jag har pratat med många som gärna skulle vilja jobba lite längre. Det finns till och med lärare som måste lämna sina elever mitt under en termin bara för att arbetsgivaren – och även facket – håller så hårt på den exakta åldersgränsen. Det är verkligen dumt att göra sig av med kompetens på grund av alldeles för strikta åldersregler.
Jag är övertygad om att vi måste sluta med den löjliga åldersfixeringen i Sverige. Vi måste också fatta att antalet jobb inte är konstant utan att jobb skapar andra jobb och att fler äldre som jobbar inte tar jobb ifrån unga. Visst kan det vara så att på en enskild arbetsplats kan ingen nyanställas förrän någon annan går i pension. Men för antalet jobb som helhet är det bara bra att flera jobbar längre.
Dessutom är det uppenbarligen så att när fler lever längre måste också fler jobba längre, om inte pensionerna ska sänkas. Aftonbladet skriver om pensionsutredningen som vi i pensionsgruppen (M, FP, C, KD, S) nu kommit överens om. Tanken är att utredningen ska se över hur vi ska kunna uppmuntra människor att arbeta längre.
Från min utgångspunkt handlar det inte i första hand om att höja åldersgränsen för att få pension men däremot att höja åldersgränsen för rätten att vara kvar jobbet.
Jag är övertygad om att vi måste sluta med den löjliga åldersfixeringen i Sverige. Vi måste också fatta att antalet jobb inte är konstant utan att jobb skapar andra jobb och att fler äldre som jobbar inte tar jobb ifrån unga. Visst kan det vara så att på en enskild arbetsplats kan ingen nyanställas förrän någon annan går i pension. Men för antalet jobb som helhet är det bara bra att flera jobbar längre.
Dessutom är det uppenbarligen så att när fler lever längre måste också fler jobba längre, om inte pensionerna ska sänkas. Aftonbladet skriver om pensionsutredningen som vi i pensionsgruppen (M, FP, C, KD, S) nu kommit överens om. Tanken är att utredningen ska se över hur vi ska kunna uppmuntra människor att arbeta längre.
Från min utgångspunkt handlar det inte i första hand om att höja åldersgränsen för att få pension men däremot att höja åldersgränsen för rätten att vara kvar jobbet.
måndag 24 januari 2011
Human flyktingpolitik
Sydsvenskan slår i dag fast att Sverige ska ha en generös och reglerad flyktingpolitik, och att detta är den självklara utgångspunkten oavsett Wikileaks uppgifter om svenska förhandlingar med Irak. Andra har tagit de obekräftade uppgifterna som argument för att kritisera svensk flyktingpolitik. Till exempel Mona Sahlin har sagt att ”Det här är en skandal”,
Självklart har Sydsvenskan rätt – Sverige har som alla andra länder regler för invandring. Med ordet ”reglerad” menas inte att antalet invandrare är reglerat utan att det finns lagregler för uppehållstillstånd. Flyktingar, arbetskraftsinvandrare och anhöriga har rätt att få permanent uppehållstillstånd i Sverige.
Själv ställer jag mig ofta frågan om vi i Sverige har en del regler som är inhumana. Jag tycker att några av dagens regler borde förändras, så att det blir större hänsyn till bland annat religiösa minoriteters situation, mera hänsyn till barns individuella asylskäl, en vidare definition på begreppet ”väpnad konflikt” med mera. Dessa och andra frågor diskuterar vi inom Alliansen fortlöpande, och ibland har vi olika uppfattningar. Samtidigt är det en självklar utgångspunkt att den som inte får uppehållstillstånd enligt gällande regler måste lämna landet. Så länge den nuvarande lagen gäller är det inte politikers uppgift att gå in och överpröva domstolars beslut i enskilda ärenden.
Självklart har Sydsvenskan rätt – Sverige har som alla andra länder regler för invandring. Med ordet ”reglerad” menas inte att antalet invandrare är reglerat utan att det finns lagregler för uppehållstillstånd. Flyktingar, arbetskraftsinvandrare och anhöriga har rätt att få permanent uppehållstillstånd i Sverige.
Själv ställer jag mig ofta frågan om vi i Sverige har en del regler som är inhumana. Jag tycker att några av dagens regler borde förändras, så att det blir större hänsyn till bland annat religiösa minoriteters situation, mera hänsyn till barns individuella asylskäl, en vidare definition på begreppet ”väpnad konflikt” med mera. Dessa och andra frågor diskuterar vi inom Alliansen fortlöpande, och ibland har vi olika uppfattningar. Samtidigt är det en självklar utgångspunkt att den som inte får uppehållstillstånd enligt gällande regler måste lämna landet. Så länge den nuvarande lagen gäller är det inte politikers uppgift att gå in och överpröva domstolars beslut i enskilda ärenden.
måndag 10 januari 2011
Internationella möten
Året börjar med en liten internationell resa för mig. Svenska riksdagens delegation till IPU (Internationella Parlamentariska Unionen) besöker IPU-kontoret i Genève. Där ska vi under två dagar få aktuell information om vad som är på gång i denna organisation med cirka 150 medlemsländer.
FN:s säkerhetsråd har nyligen beslutat utöka samarbetet med IPU. Det blir på det sättet mer tyngd i det som IPU beslutar. Senare i år hålls en stor session i Panama City. Där ska IPU bland annat skriva resolutioner om demokrati och mänskliga rättigheter samt om fred och internationell säkerhet.
Även om en organisation som IPU har liten makt ligger det ett stort värde i att parlamentariker från de mest skilda länder träffas ibland. Alltför ofta är det långt från ord till handling, men det är trots allt värdefullt att enskilda parlamentariker offentligt röstar för resolutioner om till exempel demokrati och yttrandefrihet. Inte minst är det betydelsefullt med alla de möten och debatter mellan parlamentariker från olika världsdelar som sker vid sessionerna.
FN:s säkerhetsråd har nyligen beslutat utöka samarbetet med IPU. Det blir på det sättet mer tyngd i det som IPU beslutar. Senare i år hålls en stor session i Panama City. Där ska IPU bland annat skriva resolutioner om demokrati och mänskliga rättigheter samt om fred och internationell säkerhet.
Även om en organisation som IPU har liten makt ligger det ett stort värde i att parlamentariker från de mest skilda länder träffas ibland. Alltför ofta är det långt från ord till handling, men det är trots allt värdefullt att enskilda parlamentariker offentligt röstar för resolutioner om till exempel demokrati och yttrandefrihet. Inte minst är det betydelsefullt med alla de möten och debatter mellan parlamentariker från olika världsdelar som sker vid sessionerna.
tisdag 21 december 2010
Avgifterna på Öresundsbron
Regeringen förlorade i dag voteringen om Öresundsbron. Men vad detta innebär för framtida avgifter är helt omöjligt att förutsäga.
Broavgifterna över Öresund är för höga i dag, både för bilar och för tåg. Huvudfelet är de gamla danska och svenska riksdagsbesluten om att trafiken ska bekosta hela brons byggkostnader utan hjälp av skattesubventioner. Besluten på 1990-talet styrdes av att försöka lugna de många bromotståndare som fanns på den tiden.
I Riksdagen idag stod Alliansregeringens förslag mot de rödgrönas och Sverigedemokraternas gemensamma reservation. Regeringen ville ge Trafikverket rätt att bestämma tågens passageavgifter över bron. Oppositionen sade nej.
Inget av dessa två förslag innebär någon hundraprocentig garanti för låga tågavgifter på bron i framtiden. Tvärtom innebär inget av alternativen något konkret förslag till avgiftsnivå på Öresundsbron.
Det som gjorde att jag kunde stödja Alliansregeringens förslag var att riksdagen då skulle begära en omfattande beskrivning av förslagets förväntade konsekvenser på kort och på lång sikt. Det är ju viktigt att inte broavgifterna blir så höga att de motverkar pendling och integration över sundet.
Hur broavgifterna kommer att se ut i framtiden är fortfarande osäkert efter dagens framgång för oppositionen. Nu gäller det att gå vidare och fortsätta att arbeta för att riva olika gränshinder mellan Sverige och Danmark och hålla broavgifterna nere.
Broavgifterna över Öresund är för höga i dag, både för bilar och för tåg. Huvudfelet är de gamla danska och svenska riksdagsbesluten om att trafiken ska bekosta hela brons byggkostnader utan hjälp av skattesubventioner. Besluten på 1990-talet styrdes av att försöka lugna de många bromotståndare som fanns på den tiden.
I Riksdagen idag stod Alliansregeringens förslag mot de rödgrönas och Sverigedemokraternas gemensamma reservation. Regeringen ville ge Trafikverket rätt att bestämma tågens passageavgifter över bron. Oppositionen sade nej.
Inget av dessa två förslag innebär någon hundraprocentig garanti för låga tågavgifter på bron i framtiden. Tvärtom innebär inget av alternativen något konkret förslag till avgiftsnivå på Öresundsbron.
Det som gjorde att jag kunde stödja Alliansregeringens förslag var att riksdagen då skulle begära en omfattande beskrivning av förslagets förväntade konsekvenser på kort och på lång sikt. Det är ju viktigt att inte broavgifterna blir så höga att de motverkar pendling och integration över sundet.
Hur broavgifterna kommer att se ut i framtiden är fortfarande osäkert efter dagens framgång för oppositionen. Nu gäller det att gå vidare och fortsätta att arbeta för att riva olika gränshinder mellan Sverige och Danmark och hålla broavgifterna nere.
fredag 17 december 2010
Höga broavgifter - hindrar handel och utveckling
I dagens Sydsvenskan sammanfattar Pia Kinhult (M) alldeles utmärkt de felaktiga utgångspunkter som ligger bakom förslaget till höjda tågavgifter på Öresundsbron. Hon öppnar också för att framtida överskott från Öresundsbron borde kunna användas för satsningar på skånsk infrastruktur. Själv har jag motionerat i riksdagen om att broavgifterna liksom Stockholms trängselavgifter ska kunna bekosta regional infrastruktur.
Enligt de gamla riksdagsbesluten i Danmark och Sverige ska broinvesteringen lånefinansieras och alla lån betalas av intäkterna från bilister och tågresenärer. Detta beslutade man för att lugna de många bromotståndare som fanns på den tiden. Om argumentet för att bygga bron var förväntad integration och ekonomisk tillväxt, är det kontraproduktivt att kräva hundraprocentig självfinansiering av bron. Men detta beslut får vi nog leva med tills broinvesteringen är betald. Ändå gäller det att ta hänsyn till vilken negativ effekt alltför höga avgifter har, både på integrationen över Öresund och på de nationella kontakterna med Danmark och övriga Nordeuropa.
Höga broavgifter innebär handelshinder som är jämförbara med tullavgifter. Alltför höga avgifter motverkar i verkligheten lönsamhet för bron och ekonomisk tillväxt i regionen. Mycket låga avgifter för tåg och bilar över bron skulle kanske minska brons lönsamhet, men det skulle samtidigt uppvägas av högre ekonomisk tillväxt i Sverige och Danmark. Fler människor skulle resa över bron.
I debatten talar många om att Skånetrafiken ska betala för sin regionala trafik. Då glömmer man att en stor del av tågtrafiken över Öresund berör nationella intressen för hela Sveriges förbindelser med kontinenten, bland annat genom att erbjuda transittrafik för svenskar på väg till Kastrup.
Tyvärr är det motvind från alla partier i Riksdagen, när det gäller att skapa förståelse för Öresundsregionens unika roll. Nu får vi andra kämpa för att kommande beslut inte öppnar för okontrollerade och skadliga avgiftshöjningar i dag eller i morgon. Det liggande förslaget till Riksdagen innebär att Trafikverket får rätt att bestämma broavgifter för Skånetrafikens tåg över bron. Vad det skulle innebära är svårt att säga. Men jag vill allra minst ha en försäkring om att riksdag och regering inte kommer att acceptera kraftiga avgiftshöjningar utan hela tiden bevakar hur nivåerna på avgifterna påverkar integrationen.
Enligt de gamla riksdagsbesluten i Danmark och Sverige ska broinvesteringen lånefinansieras och alla lån betalas av intäkterna från bilister och tågresenärer. Detta beslutade man för att lugna de många bromotståndare som fanns på den tiden. Om argumentet för att bygga bron var förväntad integration och ekonomisk tillväxt, är det kontraproduktivt att kräva hundraprocentig självfinansiering av bron. Men detta beslut får vi nog leva med tills broinvesteringen är betald. Ändå gäller det att ta hänsyn till vilken negativ effekt alltför höga avgifter har, både på integrationen över Öresund och på de nationella kontakterna med Danmark och övriga Nordeuropa.
Höga broavgifter innebär handelshinder som är jämförbara med tullavgifter. Alltför höga avgifter motverkar i verkligheten lönsamhet för bron och ekonomisk tillväxt i regionen. Mycket låga avgifter för tåg och bilar över bron skulle kanske minska brons lönsamhet, men det skulle samtidigt uppvägas av högre ekonomisk tillväxt i Sverige och Danmark. Fler människor skulle resa över bron.
I debatten talar många om att Skånetrafiken ska betala för sin regionala trafik. Då glömmer man att en stor del av tågtrafiken över Öresund berör nationella intressen för hela Sveriges förbindelser med kontinenten, bland annat genom att erbjuda transittrafik för svenskar på väg till Kastrup.
Tyvärr är det motvind från alla partier i Riksdagen, när det gäller att skapa förståelse för Öresundsregionens unika roll. Nu får vi andra kämpa för att kommande beslut inte öppnar för okontrollerade och skadliga avgiftshöjningar i dag eller i morgon. Det liggande förslaget till Riksdagen innebär att Trafikverket får rätt att bestämma broavgifter för Skånetrafikens tåg över bron. Vad det skulle innebära är svårt att säga. Men jag vill allra minst ha en försäkring om att riksdag och regering inte kommer att acceptera kraftiga avgiftshöjningar utan hela tiden bevakar hur nivåerna på avgifterna påverkar integrationen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
