Vård för gömda och papperslösa

Det har länge funnits en brist på humanitet i svensk  lagstiftning – bristen på rätt till vård för gömda och papperslösa. Sälv har jag som migrationspolitiker länge drivit att alla som vistas i Sverige ska ha rätt till liv och hälsa – det vill säga vård.

Även om jag tycker att människor som inte har tillstånd att vistas i landet ska lämna det, så är det ett omänskligt förållningssätt att använda sjukvården som ett migrationspolitiskt instrument. Ingen ska ligga hemma och lida av en sjukdom och inte våga söka upp sjukhuset. 

Dagens överenskommelse mellan Alliansregeringen och Miljöpartiet är en stor framgång för liberala och humana värderingar.

http://www.folkpartiet.se/Var-politik/Nyhetsarkiv/papperslosa-ska-fa-ratt-till-halso-och-sjukvard/

http://www.regeringen.se/content/1/c6/19/59/63/b61531f0.pdf

Bättre vägar till integration

Sverige behöver arbetskraftsinvandrare och Sverige ska ta sitt ansvar för att ge flyktingar en fristad.  Jag, som jobbar med migrationspolitik, talar ofta om det öppna samhällets fördelar och om hur länder med stängda gränser stagnerar i utvecklingen. Vi som välkomnar det öppna samhället har också ett ansvar för att skapa bra vägar för nyanlända in i arbetsliv och samhälle.

För mig är det till exempel en rätt självklar utgångspunkt att människor ska söka jobb och flytta dit där jobben finns. Lika självklart är det att människor ska lära sig språket i landet de flyttar till och att bidrag ska vara kopplade till motprestation – givetvis för alla inte bara för invandrare. Jag tycker också att människor – svenskar och invandrare – som flyttar hit med lite äldre barn, inte retroaktivt ska kunna använda hela föräldrapengen. Tre FP-statsråd presenterade dessa och andra inslag i Folkpartiets integrationspolitik i gårdagen Dagens Nyheter – arbete och studier ska uppmuntras. 

Dessutom kom det ett glatt budskap från Migrationsverket i går – nittioettåriga Ganna från Ukraina får stanna i Sverige på grund av sitt hälsotillstånd.  När hennes öde uppmärksammades vid årsskiftet, tyckte jag och andra att det är dags att införa en ”Sista länken – lag”.  Det borde finnas en möjlighet att ta hit gamla och ensamma föräldrar, när de vuxna barnen bor och arbetar permanent i Sverige.  

Taken i A-kassan

Taken i A-kassan Det är påfrestande att bli arbetslös. Oron för sin privatekonomi och allmänna livssituation gör det inte lättare att aktivt söka jobb.

Det finns fortfarande mycket att göra för att underlätta omställningen till ett nytt jobb – sänka trösklarna genom provanställningar, öppna för utbildningsplatser och ungdomsavtal med mera.

Dessutom är det viktigt att en människa inte drabbas för hårt av akuta penningbekymmer. Därför är det nödvändigt med en rejäl inkomstförsäkring. A-kassan borde ingå som en obligatorisk del av de allmänna socialförsäkringarna. Särskilt under de första månaderna måste inkomstbortfallet kompenseras betydligt bättre än i dag.

Svenska Dagbladet redogör för att endast 12 % av de arbetslösa har 80 % av sin inkomst försäkrad vid arbetslöshet. Det är uppenbart dags att äntligen ta en ordentlig diskussion om taken i A-kassan

Onödigt beslut om sjukförsäkringen

Igår fattade riksdagen ett ganska luddigt beslut. Sverigedemokraterna och de rödgröna partierna enades om att ändra en formulering i lagen om sjukförsäkringen. Det handlar om prövningen mot arbetsmarknaden som Försäkringskassan ska göra efter 180 dagars sjukskrivning.

Enligt riksdagsbeslutet ska framöver en sjukskriven persons arbetsförmåga prövas mot ”normalt förekommande arbeten” i stället för mot ”den reguljära arbetsmarknaden” som det heter idag. Det är svårt för vem som helst att förstå skillnaden mellan de här begreppen och även till exempel Försäkringskassan menar att skillnaden har en mycket begränsad betydelse. Därför kommer den nya formuleringen säkert inte att göra någon stor skillnad vare sig till det bättre eller till det sämre.

Särskilt märkligt blir detta beslut med tanke på att Försäkringskassan redan startat ett seriöst arbete med att utveckla begreppet arbetsförmåga. En ny proposition om detta kan förväntas komma till riksdagen nästa år.

Det blir allt mera uppenbart att fler människor nu får hjälp tillbaka till ett friskt och aktivt liv, tack vare den nya sjukförsäkringen. Innan 180 dagar har gått har närmare 90 % redan lämnat sjukförsäkringen och fått tillbaka sin arbetsförmåga. Oppositionspartierna har nu accepterat tidsgränserna i sjukförsäkringen och har inte längre så mycket att bråka om. Kanske är det därför de driver igenom ett beslut utan tydligt innehåll.

Möte i Kampala

Det är en stark upplevelse och spännande att delta i denna stora kongress och sitta i olika möten, där parlamentariker från 159 länder deltar.

Det är också en skiftande upplevelse att lyssna på anföranden från olika parlamentariker. En del, som deltagare från Nordkorea eller Iran handlar mest om det egna landets fantastiska utveckling, medan andra försöker ta upp globala frågor om hur parlament och demokrati ska stärkas och utvecklas. Länder som är uppenbart odemokratiska reserverar sig sällan i dessa sammanhang, utan nöjer sig med att dra tillbaka sina förslag, när de inte har chans att gå igenpm.

På mötet i Kampala beslutades härom dagen att kongressen ska enas om ett skarpt uttalande emot dödandet och förtrycket i Syrien och uttala sig för att FN ska få ett starkare mandat att värna säkerheten för civilbefolkningen. Det var minst sagt olika utgångspunkter i diskussionerna om resolutionstexten, men till sist drog Syrien och Iran tillbaka sina förslag til sin alternativa resolution, som inte tog avstånd från regimens förtryck

Svenske vice talmannen Ulf Holm (mp) tog i sitt utmärkta anförande upp den hårdnande attityden mot homosexuella i Uganda, och det väckte viss uppmärksamhet.

Själv deltog i jag i debatten om förslaget till resolution från utskottet om ”drawing lessons from recent events in the middle east and north Africa”. Mitt anförande handlade bland annat om att hänsynen till tradition och kultur inte får stå i vägen för kvinnors rättigheter eller för religionsfrihet i ett sekulärt samhälle. Definitiva dokument med resolutuionstexter från de olika utskotten beslutar vi i avslutningsplenum på fredag.

Vilken internationell fråga ska prioriteras?

Den frågan väcker debatt på den interparlamentariska kongressen i Kampala.

I morgon flyger jag med den svenska riksdagens IPU-delegation till Kampala i Uganda. Interparlamentariska Unionen har sin årliga stora kongress där. Cirka 150 länder representeras och man tar upp olika ämnen och kompromissar fram resolutioner, som skickas till FN, som i sin tur kan ta upp dem till behandling.

Vid varje kongress formuleras ett uttalande, ett ”emergency item” – om någon aktuell, allvarlig fråga . I år föreligger hittills två förslag, ett från Kanada och ett från Syrien. Kanada föreslår att inbördeskriget i Syrien lyfts till att bli ett ”emergency item” medan Syrien föreslår att Israels ockupation av syriska Golan ska lyftas fram som huvudfråga.

Under kongressen pågår utskottsarbete. Jag själv arbetar i utskottet för fred och internationell säkerhet. I år är uppgiften att formulera erfarenheter och visioner med anledning av den arabiska vården.

Ta med pensionen utomlands?

I dagarna går heta diskussioner om nittiosexåriga Evas rätt att få garantipension utbetalad till Thailand, dit hon flyttat. Nog känns det hårt att en gammal människa efter en tid i Thailand plötsligt får sin kanske enda inkomst stoppad

Min första reaktion är att det verkligen är sorgligt att en person inte nås av tydlig information om reglerna, innan hon flyttar. Garantipension får man ju bara ta med sig till EU/ESS samt till Kanada, som Sverige har avtal med.

Det vore naturligtvis bra om man kunde ta med sin garantipension till flera länder, men det är inte så enkelt som man kan tro att genomföra. Den allmänna pensionen, som människor tjänat in till, får man redan i dag ta med sig över hela världen. Men garantipensionen betalas ut som en garanti till trygghet för dem som bott i Sverige men inte betalat in tillräckligt till sin pension. Därför måste det till exempel vara klart att myndigheterna får information om eventuella andra bidrag eller pensioner, och ett sådant avtal om samordning har Sverige med EU och med Kanada.

Jag tycker verkligen det är dags att Sverige försöker komma överens med flera länder om avtal som gör att man kan ta med sig garantipensionen.