torsdag 29 mars 2012

Vilken internationell fråga ska prioriteras?

Den frågan väcker debatt på den interparlamentariska kongressen i Kampala.

I morgon flyger jag med den svenska riksdagens IPU-delegation till Kampala i Uganda. Interparlamentariska Unionen har sin årliga stora kongress där. Cirka 150 länder representeras och man tar upp olika ämnen och kompromissar fram resolutioner, som skickas till FN, som i sin tur kan ta upp dem till behandling.

Vid varje kongress formuleras ett uttalande, ett ”emergency item” – om någon aktuell, allvarlig fråga . I år föreligger hittills två förslag, ett från Kanada och ett från Syrien. Kanada föreslår att inbördeskriget i Syrien lyfts till att bli ett ”emergency item” medan Syrien föreslår att Israels ockupation av syriska Golan ska lyftas fram som huvudfråga.

Under kongressen pågår utskottsarbete. Jag själv arbetar i utskottet för fred och internationell säkerhet. I år är uppgiften att formulera erfarenheter och visioner med anledning av den arabiska vården.

tisdag 6 mars 2012

Ta med pensionen utomlands?

I dagarna går heta diskussioner om nittiosexåriga Evas rätt att få garantipension utbetalad till Thailand, dit hon flyttat. Nog känns det hårt att en gammal människa efter en tid i Thailand plötsligt får sin kanske enda inkomst stoppad

Min första reaktion är att det verkligen är sorgligt att en person inte nås av tydlig information om reglerna, innan hon flyttar. Garantipension får man ju bara ta med sig till EU/ESS samt till Kanada, som Sverige har avtal med.

Det vore naturligtvis bra om man kunde ta med sin garantipension till flera länder, men det är inte så enkelt som man kan tro att genomföra. Den allmänna pensionen, som människor tjänat in till, får man redan i dag ta med sig över hela världen. Men garantipensionen betalas ut som en garanti till trygghet för dem som bott i Sverige men inte betalat in tillräckligt till sin pension. Därför måste det till exempel vara klart att myndigheterna får information om eventuella andra bidrag eller pensioner, och ett sådant avtal om samordning har Sverige med EU och med Kanada.

Jag tycker verkligen det är dags att Sverige försöker komma överens med flera länder om avtal som gör att man kan ta med sig garantipensionen.

onsdag 8 februari 2012

Arbeta längre - utmaning eller hot?

Arbeta länge – utmaning eller hot

Det blev stor uppmärksamhet när statministern gick ut och talade om höjd pensionsålder. Ändå vet alla som är insatta i pensionsfrågor att varje årskull i snitt behöver jobba lite längre för att få ut samma pension som föregående årskull. En viktig - och i sig glädjande orsak – är vi lever allt längre. I dag lever en svensk i genomsnitt ett och ett halvt år längre än när pensionsreformen beslutades i mitten på nittiotalet.

Dagens Sydsvenskan beskriver i en artikel de olika reaktionerna på diskussionen om längre arbetsliv. Genomgående tycks de som är kritiska utgå ifrån att man kommer att tvinga människor att jobba längre.

Jag menar tvärtom att det i första hand handlar om att skapa möjligheter och uppmuntran att jobba längre. Det är positivt om vi kan komma ifrån den åldersdiskriminerande inställningen att alla borde sluta jobba senast vid 65. Exemplen är många på hur duktig arbetskraft tvingas sluta, ofta på ett O-flexibelt sätt. Det finns till och med lärare som måste lämna sina elever mitt under en termin bara för att arbetsgivaren – och även facket – håller så hårt på den exakta åldersgränsen. Naturligtvis ska människor som vill sluta jobba kunna göra det, men även de får glädje av om det är fler människor som jobbar och bidrar till ekonomisk utveckling.

Den pågående pensionsåldersutredningen undersöker nu möjligheterna att höja åldersgränsen för rätten att arbeta, att anpassa andra regler om tjänstepension mm, att öka möjligheterna till att byta jobb, att förbättra arbetsmiljön med mera med mera.

Jag ser fram emot att allt fler som vill jobba längre också får möjlighet att göra detta.

onsdag 18 januari 2012

Nu stängs Dag Hammarskjölds Backåkra

Visst är det en nationell skandal att Hammarskjöldsmuseet i Backåkra stängs. Dag Hammarskjöld förordade i sitt testamente att Backåkra skulle tillfalla Svenska Turistföreningen (STF), som nu inte har råd att sköta verksamheten längre.
Dag Hammarskjöld är en av vår historias viktigaste och största personer. FN-administrationen blev under hans tid en egen maktfaktor med egna fredsbevakade styrkor. Mindre länders rättigheter stärktes. Det finns verkligen anledning att fundera över hur vi vårdar minnet av generalsekreteraren femtioett år efter att flygplanet med honom störtade i Endola.

Jag har flera gånger motionerat i riksdagen om att Sverige borde ha ett levande museum över en av sina mest kända medborgare. Ett sådant museum skulle samtidigt visa FN:s historia och Sveriges roll i FN genom tiderna. En naturlig plats för detta är just Österlen där Dag Hammarskjölds gård Backåkra ligger. Därför skulle det vara naturligt att överlåta fastigheten till Statens Fastighetsverk, som ju har ansvar för att förvalta kulturarv.

Nu blir det inte utveckling men avveckling av det Hammarskjöldminne som finns. Regeringen borde genom Kulturdepartementet agera för att Sverige ska få ett FN-museum i Dag Hammarskjölds Backåkra. Det är han och FN värda.

söndag 18 december 2011

Omdiskuterade utvisningar

De senaste dagarna har det varit häftig debatt om några uppmärksammade utvisningar. Det handlar om utvisningen av en trebarnsfamilj från Ånge och om utvisningsbeslutet mot nittioettåriga Ghanna. Aftonbladets ledare i dag skriver att regeringens politik är hänsynslös och att Miljöpartiet sålt sin själ till den hemska Alliansen.

Sanningen är ju att dessa tragiska utvisningar inte alls är följden av några nya beslut i flyktingpolitiken. När det gäller Ångefamiljen handlar det om att det gått orimligt lång tid från beslut till utvisning, så lång tid att barnen hunnit rota sig i Sverige. Trots att regeringen drivit på för att korta handläggningstiderna jämfört med tidigare finns det uppenbarligen mycket kvar att göra. I det här fallet tycks polisen ha väntat lång tid med att genomföra utvisningen.

Denna utvisning var mycket beklaglig, men den beror inte på några beslut av Alliansregeringen. Tvärtom finns faktiskt nu möjligheten för familjen att komma tillbaka genom att en vuxen får arbete i Sverige. Reformen om arbetskraftsinvandring röstade Socialdemokraterna och Vänsterpartiet nej till i Riksdagen, medan Alliansen och MP röstade ja.

Utvisningen av Ghanna aktualiserar frågan om anhöriginvandring. Det borde bli möjligt för en person som bor och verkar i Sverige att låta ensamma, gamla föräldrar flytta hit. I många länder finns inte tillstymmelse till äldrevård Det är omänskligt att kräva att en anhörig i Sverige ska lämna en gammal, hjälplös förälder i ett annat land.

Jag hoppas att vi kan lyfta en diskussion om dessa frågor. Men återigen – det har inte blivit hårdare sedan Alliansregeringen bildades, som Aftonbladet påstår. Tvärtom har de lagliga möjligheterna att flytta till Sverige ökat.

fredag 2 december 2011

Oseriösa förslag om sjukförsäkringen

Oseriösa förslag om sjukförsäkringen

I går enades de rödgröna plus SD om ett tillkännagivande i socialförsäkringsutskottet. Det handlar om prövningen mot hela arbetsmarknaden efter 180 dagars sjukskrivning. Gällande formulering är att en person ska prövas "mot den reguljära arbetsmarknaden". Oppositionen vill byta ut detta mot "normalt förekommande arbeten". Det är oklart hur denna ändring skulle påverka den enskilde vid prövning mot arbetsmarknaden, vilket också Försäkringskassan och Inspektionen för socialförsäkringarna påpekar.

Vårt svar är att en förändring i lagtext måste beredas bättre och att vi därför vill ge regeringen mera tid. Regeringen har faktiskt redan gett Försäkringskassan i uppdrag att arbeta med detta samt föreslå hur en eventuell ändring skulle se ut. I glädjen över att vinna en omröstning i utskottet går de rödgröna och Sverigedemokraterna ändå ihop om ett oklart beslut, samtidigt som de målar upp felaktiga skräckbilder av sjukförsäkringen. Mer om detta i dagens artikel i Expressen.

tisdag 1 november 2011

Nu höjs elpriserna i södra Sverige

Idag införs det orättvisa systemet med elprisområden. I Skåne och övriga södra Sverige blir priset högst. Efter att riksdagens gamla majoritet tidigare genomfört stängningen av Barsebäck har underskottet på el i södra Sverige ökat. Dessutom har nödvändiga nyinvesteringar i höjd nätkapacitet uteblivit. I norra Sverige är det redan sedan tidigare nedsatt elpris genom lägre skatt med 9,5 öre per Kwh. Men nu blir det alltså en dubbel obalans i elpriset.

När nu priset ska sättas efter hur ont om el ett område har, straffas elkunderna i södra Sverige – vanliga privatkunder i villor eller lägenheter, hårt prövade lantbrukare och småföretagare med flera drabbas av detta. Enligt dagens Sydsvenskan kan priset komma att skilja sig upp till runt 20 öre per kilowattimme, och till exempel får en villaägare då betala 4000 kr mer per år. Tidningen skriver också att en viktig orsak till ökade kostnader är ”flaskhalsarna i elförsörjningen norrifrån”.

S -regeringen lade ner elproduktionen i söder och skapade obalans i systemet. Nu måste vi hitta förslag som leder till lägre elpriser. Det handlar om statliga satsningar på att höja överföringskapaciteten genom kraftfullare nät och det handlar om att underlätta för nya investeringar i miljövänliga kraftverk. Här finns en rejäl utmaning för vår Alliansregering och för energiministern – obalansen i svensk elproduktion måste upphöra.