Familjesplittring vid avvisning från Sverige

Med jämna mellanrum dyker det upp beskrivningar av föräldrar och barn som hotar att splittras i samband med avvisningar från Sverige. Wärmlands folkblad berättar i en artikel om ett sådant gripande fall där mamman med barn ska utvisas till Tjetjenien och pappan till Västafrika. Min omedelbara reaktion blir – Så här var väl aldrig den nya utlänningslagen tänkt! Utgångspunkten ska ju alltid vara barnets bästa.

När jag läser om familjesplittring blir jag alltid ledsen. Även om det är svårt att veta exakt vilka fakta som ligger bakom, känns det principiellt fel att skilja barn från föräldrar. Jag tillhör dem som i riksdagen arbetat för att barns individuella asylskäl ska utredas särskilt så att vi ska få belyst om olika beslut stämmer med andemeningen i svensk lagstiftning. Om det visar sig behövas måste lagen förtydligas så att utgångspunkten om barnets bästa framgår tydligare. Jag är tacksam över att denna utredning nu har kommit till stånd, även om det inte hjälper de familjer vi läser om i dag.

Dessutom driver vi från Folkpartiet att FN: s barnkonvention ska inarbetas i den svenska lagen och inte bara som idag vara en övergripande rekommendation. Paragraferna i utlänningslagen borde helt enkelt ändras, så att de formellt följer vad som stadgas i barnkonventionen.

Det kan kännas hårt att som politiker inte få ingripa i enskilda fall, men vår lagstiftning är nu sådan att varken riksdagsledamöter eller ministrar kan påverka domstolsbeslut. Däremot kan vi ändra lagar, som vi tycker är inhumana.