En skånsk åsikt om kärnkraft

I dagens DN skriver ministrarna Jan Björklund och Tobias Krantz tillsammans med Jonas Abrahamsson, vd på E.ON : ”Sverige ska åter bli en ledande kärnkraftsnation.”

Som skåning har jag en särskild känsla för detta resonemang. På diverse kartor över luftföroreningar från olja och kol ser det särskilt mörkt ut över Skåne. När Barsebäck lades ned blev följden att danska och tyska kolkraftverk kunde sälja mer el till Sverige. Växthusgaserna ökade och det kontinentala molnet av fossilutsläpp lade sig tyngre över Skåne. Samtidigt som detta sker bygger Ryssland en fossilgasledning i Östersjön, som dels späder på växthuseffekten och dels ökar Rysslands behov av militär övervakning i Östersjön.Förutom växthuseffekten vet vi att utsläppen från olja, kol och fossilgas bidrar till bland annat cancersjukdomar med kortare livslängd som följd.

När jag åker över Öresundsbron ser jag siluetten från det för tidigt stängda Barsebäcksverket. Där står en påminnelse om framgångsrik svensk 1900-talsforskning men också en påminnelse om en verklighetsfrämmande politik som till och med förbjöd forskning om kärnkraft. Artikelförfattarnas önskan om 1000 nya kärnkraftsingenjörer låter hoppfullt.