Försörjningskrav vid anhöriginvandring

Om en stund ska vi i Riksdagen votera om regeringens proposition om försörjningskrav vid anhöriginvandring. En inflyttad person med uppehållstillstånd måste enligt förslaget ha en lön och en bostad för att en nära anhörig ska automatiskt ska få tillstånd att komma till Sverige. Undantag från den nya regeln är flyktingar. Deras anhöriga har rätt att flytta hit utan någon prövning. Ett annat viktigt undantag är att barn och föräldrar inte får skiljas.

Tanken med ett försörjningskrav är att det är bra för alla inblandade – både den som redan bor här och den eller de som flyttar hit - om det är någorlunda ordnade förhållanden för den boende och att den första etableringen i samhället har lyckats. Tanken är naturligtvis också att reglerna ska uppmuntra människor att flytta till platser där det finns jobb och bostad.

Den som bor här måste inte kunna försörja den som flyttar hit utan det handlar om att ha en lön som den redan inflyttade själv kan leva på och att ha en bostad med plats för sig själv och för den som kommer hit.

När vi inledde diskussionerna om ett försörjningskrav för cirka två år sedan var jag övertygad om att ett undantag för barnfamiljer måste göras. Självklart ska inte ensamma barn i Sverige behöva försörja vuxna föräldrar som flyttar hit. Men inte heller ska arbetslösa vuxna i Sverige behöva vänta på att få hämta hit sina barn. Därför tycker jag verkligen att det är bra att barnundantaget är tydligt formulerat i regeringens proposition och att det inte finns utrymme för några misstolkningar.

Det är ju viktigt för en person som kommer till Sverige hur den första tiden utformas. Ska det vara passiv väntan eller ska det redan från början handla om jobb och svenskstudier? Det är avgörande att vi hittar vägar som uppmuntrar och hjälper människor att skaffa egen försörjning. Nu ser vi en rad förslag såväl från migrationsdepartementet som från integrations- och jämställdhetsdepartementet. Dagen proposition är en viktig del i förnyelsen. Nästa vecka diskuterar Riksdagen en annan proposition om att påskynda nyanländas etablering i Sverige. Det handlar om att ge nyanlända ökad hjälp att flytta dit där jobb och bostäder finns samt om att ersättningen ska utformas så att det lönar sig att jobba och delta i arbetsintroduktion.

Med dagens förslag till försörjningskrav ger vi ett tydligt besked om att det är viktigt att komma in i arbetslivet. Samtidigt innebär undantagen för barnfamiljer och andra en human inställning till människors situation.

Nya sjukförsäkringen hjälper människor tillbaka

I dagens Sydsvenskan finns det en utförlig artikel om den nya sjukförsäkringen. Med bilder visas den nya rehabiliteringskedjan på ett pedagogiskt sätt för läsaren. Men tre saker kommer inte fram tillräckligt tydligt. A) Ett antal människor med allvarlig sjukdom får sjukpeng i obegränsad tid, B) Många människor får förlängd sjukpeng efter 12 månader C) De allra flesta som efter nyåret erbjuds arbetsintroduktion har varit sjukskrivna i 2,5 år (inte 12 mån.)

Efter 2.5 år erbjuds arbetsintroduktion under tre månader i en omfattning som individen orkar med. Om det visar sig att personen saknar arbetsförmåga kan han/hon gå tillbaka till sjukskrivningen eller bli förtidspensionerad (sjukersättning).

Allt tyder på att de flesta människor har glädje av ett system som vill hjälpa dem tillbaka i stället för att sortera ut dem till livslång passivitet utanför arbetslivet. . Sedan de nya reglerna infördes har sjukskrivningarna minskat från 200 000/år till 100 000/år och antalet förtidspensionärer har minskat med 55 000 personer.

År 2006 var det viktigt och bråttom med att göra en insats för att stoppa utsorteringen av människor, som förlorat fotfästet i arbetslivet. 140 personer om dagen förtidspensionerades. Därför reformerade Alliansen sjukförsäkringen så snabbt som möjligt. Några detaljer i reformen har fått rättas till, men det hade verkligen inte varit bättre att vänta. Tvärtom – att inte göra något åt den katastrofala situationen hade varit oförlåtligt.

Äntligen en ny lärarutbildning

Tobias Krantz skriver i dagens DN om tankarna bakom den nya lärarutbildningen. Målet är att höja kvaliteten i utbildningen. Därför ska alla högskolor och universitet som vill bedriva lärarutbildning söka ny examensrätt. De som inte klarar de skärpta kvalitetskraven ska inte få förnyad examensrätt. Det är alldeles utmärkt, tycker jag som själv är lärare. Jag har träffat åtskilliga studenter som varit missnöjda med den nuvarande lärarutbildningen

I dag överlämnar regeringen också en proposition om ny lärarutbildning till Riksdagen. Äntligen, säger vi som sett hur ämneskunskaperna minskat med varje lärarutbildningsreform de senaste 25 åren. Genom två socialdemokratiska reformer av lärarutbildningen har kvaliteten stadigt sjunkit. Skillnaderna mellan olika lärares kompetens har minskat och utbildningen utgår ifrån att det nästan inte är någon skillnad på att undervisa åttaåringar och sjuttonåringar. Alldeles för många nya lärare i låg- och mellanstadiet har saknat riktig utbildning i antingen matte eller svenska. På gymnasiet har alldeles för många lärare för dåliga ämneskunskaper eller undervisar till och med i ämnen som de inte har läst på högskolan – de ”kvackar” som man säger i skolan. Nu föreslår regeringen att dagens enhetliga lärarexamen ska ersättas av fyra – förskollärare, grundlärare, ämneslärare, yrkeslärare. Inom varje examen finns olika inriktningar, till exempel grundlärare med inriktning mot årskurs 1 – 3.

Redan innan förslaget presenterats har en del kritiker varnat för att valfriheten kommer att minska med mera specialisering. Javisst. Valfriheten i dag, där en lärare för årskurs 1 – 3 kan välja bort matte, den valfriheten försvinner. Jag tror inte att föräldrar vill skicka sina barn till lärare som valt att inte utbilda sig i ämnen som är viktiga i skolan.

.

Riksdagslistan bestämd för Skåne Södra

Folkpartiets nomineringsmöte för riksdagen placerade i dag mig på första plats på riksdagslistan för Skåne södra. Jag tackar mötet och medlemmarna för det stora förtroendet och försäkrar att jag verkligen är laddad för en spännande valrörelse. Alliansen ska återväljas och folkpartiet ska bli starkare, för folkpartiet behövs och gör skillnad i Alliansen.

Jag tycker det är inspirerande att det finns så många kompetenta kandidater på listan och det ska bli roligt att gå ut i valrörelse tillsammans. I höst ska folkpartiet få minst två mandat i valkretsen.

Äntligen vård för gömda

I dag har regeringen beslutat att tillsätta en utredning som ska föreslå hur sjukvård för gömda och papperslösa ska organiseras. Själv tillhör jag dem som länge drivit denna fråga.

Som jag sagt flera gånger, kan visserligen inte den som vistas här illegalt ha rätt till alla medborgerliga rättigheter. Men mänskliga rättigheter som rätten till liv och hälsa har alla rätt till. Det ska inte vara så i Sverige att någon människa ligger och dör för att hon är rädd för polisen eller inte har råd att åka till sjukhuset. Det är hedrande att flera landsting redan infört rätt till subventionerad sjukvård för alla. Dit hör Region Skåne, där Alliansen och miljöpartiet styr.

I den här frågan är det annars ingen hemlighet att det varit olika åsikter inom Alliansen i riksdagen. Därför är det verkligen bra att vi nu kommit överens om att sätta fart med en utredning, som ska vara färdig vid årsskiftet. På tolv år med S-regering hände ingenting i denna humanitärt viktiga fråga.

Flummigt om sjukförsäkringen

Jag har länge undrat över vad de rödgröna egentligen vill med sjukförsäkringen. De har lång tid med högt tonläge kritiserat de nya reglerna med rehabiliteringsgaranti och arbetsträning. Men de har inte sagt hur de själva vill undvika att åter hamna i den utsorteringsförsäkring som fanns under S-regeringens tid med långtidssjukskrivningar utan rehabilitering och med snabba beslut om förtidspensionering. Nu finns i alla fall ett uppenbarligen snabbt tillyxat förslag att studera på DN Debatt.

I artikeln kan man läsa att det nu ska vara slut med skarpa tidsgränser, men samtidigt också att tidsgränser fortfarande ska finnas. Prövningen av arbetsförmågan ska på något sätt ske på annat vis än i dag, oklart hur. Oppositionen skriver också om de tusenentals människor som med aktivitetsersättning nu efter årsskiftet fått introduktion till arbetslivsträning efter förmåga. I de rödgrönas öron blir denna möjlighet en ”stupstock”. De låtsas inte om att människor som saknar arbetsförmåga i dag kan fortsätta att vara sjukskrivna.

Själva har de inte lagt några skarpa budgetförslag i riksdagen men talar om att ge stöd till sjukskrivna i tid. Alliansen har satsat 17 miljarder på individuell rehabilitering, och det bidrar säkert till att sjukskrivningsdagarna nu minskar.

Slutligen tycks de rödgröna författarna ha kommit på att de inte får anklagas för att vilja ha tillbaka det gamla katastrofala systemet med över en halv miljon förtidspensionerade. Därför föreslår de att ingen ska få förtidspension före 58 års ålder. Människor som föds med eller drabbas av livslånga fysiska och psykiska funktionshinder skulle alltså inte kunna bli förtidspensionerade (dvs få sjukersättning). För mig är detta obegripligt. Möjligheten till permanent sjukersättning måste finnas vid sidan om satsningar på lönebidrag och andra samhällsstödda anställningar.

Själv är jag övertygad om att vi alltid kommer att behöva utveckla och förändra systemen för sjukförsäkringar och rehabilitering. Men nu har vi äntligen vänt utvecklingen och har redan 50 000 färre förtidspensionärer. Äntligen har vi också skapat bättre vägar från sjukskrivning till arbete och fått ett samarbete mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som vi inte sett tidigare. Det har tusentals människor som i dag erbjuds introduktion till arbetsträning glädje av.

LO och sjukförsäkringen

I Sydsvenskan skriver Wanja Lundby-Wedin att tidsgränser i sjukförsäkringen är fel och att otrygghet inte skapar fler jobb. Om det hade varit så att vi hade obönhörliga tidsgränser som inte undantar sjuka människor, då hade jag hållit med Wanja Lundby–Wedin.

Före valet handlade debatten mycket om hur vi skulle få stopp på de långa sjukskrivningarna och de många förtidspensioneringarna. En forskningsrapport i Lund kallade sjukförsäkringen för utsorteringsförsäkring. Då skrev LO en rapport ”Sjukas rätt till stöd”. Rapporten föreslår tidsgränser i sjukförsäkringen. Detsamma menade förra regeringens utredare Anna Hedborg.

LO och socialdemokraterna tyckte uppenbarligen år 2006 att det var ett stort problem med alla långa sjukskrivningar, men nu har de övergett de förslag de diskuterade då. Eftersom oppositionen hela tiden målar upp skräckbilder av regeringens politik vore det spännande att höra hur deras förslag till alternativ ser ut. Vill de verkligen ha tillbaks till den gamla utsorteringsförsäkringen?

Nu får människor just på grund av tidsgränserna rehabilitering tidigare och arbetsträning i stället för rutinmässig förtidspensionering. Jag tror att det är rätt väg att gå, men jag vet också att inget system är perfekt och att vi hela tiden måste vara beredda att komplettera välfärdssystemen.