tisdag 28 juni 2011

Gränshinder i Europa?

I dag var jag med i en så kallad aktuell debatt i riksdagen om gränskontroller i Europa. Sverigedemokraterna vill ju att Sverige lämnar Schengen och upprättar gränskontroller mot omvärlden. Uppmuntrade av uttalanden frånb bland annat Dansk Folkeparti vädrar SD morgonluft för att kliva några årtionden tillbaka till hårdare gränskontroller i Europa.

Om Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti vill göra det svårare att åka och umgås med varandra må så vara, men vi andra vill fortfarande ta oss över sundet snabbt och enkelt.

Som lundabo har jag verkligen märkt hur avståndet krympt till Danmark sedan bron byggdes. Öresundsregionen är ett bra exempel på vad öppna gränser kan betyda. Omkring 25 000 människor pendlar mellan bostaden och arbetet på olika sidor om sundet, studenter samläser kurser på universiteten på båda sidor och många reser över för nöjen och kultur. Tänk er hur det skulle se ut med långa köer vid gränserna och att den som ska till jobbet i Köpenhamn måste vänta i krångliga tull- och passkontroller.

Innan bron byggdes var det bara något hundratal människor som pendlade över Öresund nu är det 25 000. Det skulle snabbt kunna bli en tillbakagång om sådana här idéer blir verklighet.

EU-kommissionären Cecilia Malmström gjorde nyligen ett mycket skarpt uttalande som gick ut på att om Danmark eller något annat EU-land hindrar den fria rörligheten kommer kommissionen att göra vad som står i dess makt för att stoppa detta. Jag delar helt och fullt hennes uppfattning.

Varför ska man ha tullkontroller, när man inte har några tullar mellan EU-länder? Varför ska man ha passkontroller när man har fri rörlighet.? Brottslingar och förbjudna varor bekämpas bättre med polissamarbete över gränserna.

fredag 17 juni 2011

Rödgröna anpassar förslag till SD

De rödgröna och Sverigedemokraterna gör nu gemensam sak i fråga om sjukförsäkringen. Idag beslutade en majoritet i utskottet att ställa sig bakom ett utskottsinitiativ. Tydligen är det viktigare att vinna omröstningar över Alliansen i stället för att utveckla en sjukförsäkring som hjälper människor att bli friska och att komma tillbaka till arbete. Samtidigt som regeringen har ett antal förslag till förbättringar utskickade på remiss vill oppositionen snabbt föreslå dåligt förberedda förändringar i sjukförsäkringen. Vi i Alliansen ville åtminstone ha någon vecka på oss att skaffa information om vad förslagen innebär, men det sade oppositionen nej till. Det vi befarade i en Brännpunktsartikel i morse blev verklighet.

Utskottsmajoritetens beslut innebär ett tillkännagivande till regeringen med två huvudförslag.

Det första går ut på att förändra sjukpengen för dem som varit tillfälligt förtidspensionerade (tillfällig sjukersättning) . Enligt Inspektionen för socialförsäkringen är det oklart om förslaget ger mer eller mindre ersättning jämfört med regeringens förslag till förbättrad ersättning plus bostadsstöd.

Det andra innebär att människors arbetsförmåga ska prövas mot ”normala” arbetsmarknaden i stället för mot ”reguljära” arbetsmarknaden. Enligt Försäkringskassan är det oklart om detta blir en hårdare eller generösare bedömning.

De rödgröna hade också ett förslag om att slopa tidsgränserna i sjukförsäkringen. Regeringens aktuella förslag innebär faktiskt att fler får stanna i sjukförsäkringen obegränsad tid. Men att helt slopa tidsgränserna skulle vara ett steg tillbaka till långa och passiva sjukskrivningar, med allt mänskligt lidande det innebär.

Sverigedemokraterna deklarerade att de inte tänkte stödja förslaget om tidsgränserna. Därför anpassade sig de rödgröna, strök sitt ursprungliga förslag och lade fram ett nytt yrkande som kunde få stöd av Sverigedemokraterna.

Om majoriteten av Sverigedemokrater och rödgröna håller fram till riksdagens beslut återstår att se. I så fall kommer riksdagen att fatta ett oklart och dåligt förberett beslut och de rödgröna har lyckats uppnå en majoritet med Sverigedemokraterna.

måndag 30 maj 2011

Besök i Grekland

Efter fyra dagar i Grekland med socialförsäkringsutskottet finns det mycket att reflektera över. I dag hemma i Sverige tänker jag särskilt på den förläggning för gripna tillståndslösa invandrare som vi besökte. Jag tror inte att någon av oss hade föreställt oss att det var så illa, även om vi läst om det hemma.

Förläggningen var helt enkelt ett fängelse med olika gallerförsedda, låsta rum där i varje rum trettio, fyrtio personer vistades på liten yta med madrasser och filtar på golvet. Hit förs människor som tagit sig in över gränsen till Turkiet. Här hålls de samlade i upp mot sex månader. Sedan får de allra flesta nej till uppehållstillstånd och släpps ut. Eftersom Turkiet eller andra länder som migranterna kommer ifrån inte samarbetar om återtagande, verkställer Grekland nästan inte några utvisningar. Därför stannar de flesta kvar i Grekland och EU oftast utan pengar men med ett hopp om att kunna jobba illegalt.

Förhållandena på förläggningarna är naturligtvis omänskliga och helt oacceptabla och därför skickar inte Sverige tills vidare några asylsökande tillbaka till Grekland. Naturligtvis har Grekland ett stort ansvar men det har också Turkiet som utan att samarbeta tar emot och släpper vidare ett stort antal människor som med hjälp av smugglare hoppas komma till EU och jobba i något land där. De allra flesta som kommer söker faktiskt aldrig asyl i Grekland, eftersom de vill vidare till övriga EU. Ändå blir en hel del av dem kvar och Grekland beräknas ha cirka 400 000 invandrare utan uppehållstillstånd.

Nu satsar EU under ledning av kommissionen på att bygga upp ett anständigt system med mänskligt tillfälligt boende och rättssäker asylprövning. EU-länderna, inklusive Sverige, bidrar med resurser i form av personal, material och pengar från EU:s solidaritetsfond. Men även om man är optimistisk kan man inte räkna med tydliga förbättringar förrän tidigast om ett år.

När jag samlar mig efter de starka upplevelserna i Grekland kan jag dra några huvudslutsatser.

Utvecklingen i Grekland visar hur viktigt det är med en gemensam politik med samma regler för migration och asylprövning i hela EU. Solidariskt EU- samarbete är i längden den enda möjligheten för en human och samtidigt lagreglerad migrationspolitik, där asylrätten värnas.

torsdag 12 maj 2011

Försäkringskassans servicekontor blir kvar

Många människor har känt oro efter Försäkringskassans oväntade förslag tidigare i år om att lägga ned servickontoren. Jag förstår dem och delar deras oro. De lokala servicekontoren har varit mycket uppskattade och hjälpt många med information om regler och ansökningsrutiner. I detta läge var det verkligen oroväckande att Försäkringskassan kom med förslag som skulle försämra servicen till allmänheten.

Vi i Socialförsäkringsutskottet enades om ett utskottsinitiativ och uppmanade regeringen att återkomma med åtgärder för att rädda Försäkringskassans service. I dag har regeringen lämnat det glädjande beskedet att Försäkringskassan uppmanas att ställa in nedläggningen som skulle vara genomförd 31 december 2012.

Regeringen uppdrar till Försäkringskassan att utforma en långsiktig lösning för hur myndigheten ska möta människor genom olika kanaler, såväl fysiskt som elektroniskt. Enligt regeringen ska försäkringskassan också samråda med bland annat Arbetsförmedlingen, Skatteverket och Pensionsmyndigheten.

Jag tror verkligen på idén om lokala kontor, där människor lätt kan få information från olika myndigheter. Det vore sorgligt och utmanande om alla nyöppnade servicekontor plötsligt skulle läggas ned. Därför välkomnar jag regeringsbeslutet, som går Socialförsäkringsutskottets vilja till mötes och som visar att regeringen lyssnat på människors oro och uprördhet.

måndag 25 april 2011

Internationellt möte i Panama

Veckan före påsk var jag med den svenska IPU-delegationen i Panama City. 116 länder deltog i utformandet av resolutioner kring viktiga frågor.

Interparlamentariska unionen (IPU) är ett parlamentariskt samarbetsorgan som grundades 1889 och finns till för att främja fred och internationell säkerhet, hållbar utveckling, handel och mänskliga rättigheter.

En stor del av arbetet bedrivs i olika kommittéer. Själv arbetade jag i en kommitté som skulle formulera etiska riktlinjer för partifinansiering och för arbetet mot korruption. I mitt anförande tog jag bland annat upp betydelsen av tydliga lagar mot mutor. Jag betonade också att biståndsarbetare och NGO:s måste ha rätt att arbeta med frågor om demokrati och jämställdhet. Det finns ju tyvärr regimer som ser sådant arbete som en olaglig inblandning i inre angelägenheter. Därför tycker jag det är viktigt att i internationella sammanhang vara tydlig med hur betydelsefullt demokratimålet är i den svenska utvecklingspolitiken.

Man kan naturligtvis alltid diskutera värdet i att internationella parlamentariker skriver under tjusiga deklarationer. Jag tror i alla fall att det är viktigt med internationellt utbyte och jag tror att samtalen mellan parlamentariker från länder med vitt skida system är utvecklande för alla parter.

Den svenska delegationen hade också bilaterala möten med Vitryssland, Afghanistan och Venezuela. Vid sådana möten är det viktigt att vara tydlig med den svenska grundinställningen till demokrati och mänskliga rättigheter.

Slutligen enades mötet också om en deklaration till stöd för utvecklingen mot fria val och demokrati Nordafrika.

måndag 11 april 2011

Förändringar i sjukförsäkringen

Idag har jag i DN tillsammans med mina Allianskolleger i socialförsäkringsutskottet och socialförsäkringsminister Ulf Kristersson presenterat en del förändringar av sjukförsäkringen. Det handlar om att minska risken för att människor ska hamna fel vid beslut om sjukskrivning.

Den reform som sjösattes under förra mandatperioden är i grunden rätt. Fler människor får idag hjälp snabbare och alla inblandade aktörer är mer aktiva. Vi har också kunnat se hur sjukskrivningstiderna har minskat, eftersom människor snabbare återgår till sina ordinarie arbeten., i de flesta fall innan man når den bortre gräns som införts.

Fler viktiga folkpartikrav fanns med redan i den ursprungliga reformen. En ersättning på cirka 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten är något vi tidigare har slagits för och den nivån är i stora drag finns kvar. Likaså har det varit det viktigt för oss att människor med allvarliga sjukdomar inte ska behöva fundera över den bortre tidsgräns som finns i den nya sjukförsäkringen.

Det finns fortfarande några förbättringar som vi anser är nödvändiga för att sjukförsäkringen ska få en rimlig balans mellan aktiv rehabilitering och trygghet för den som är för sjuk för att arbeta. Dessa förbättringar sker nu genom överenskommelsen mellan Allianspartierna om justeringar av sjukförsäkringen. Regeringens förslag kommer inom kort att skickas ut på remiss.

• I vissa enstaka fall har alltför sjuka människor hänvisats till arbetsförmedlingens arbetslivsintroduktion efter att sjukpenningdagarna tagit slut. Även om de allra sjukaste redan är undantagna och introduktionen är individuellt utformad finns i dag exempel på alltför sjuka människor som hänvisas till arbetsförmedlingen. I det nya förslaget förtydligas att de som inte kan få ut något av arbetsförmedlingens hjälp ska få vara kvar i sjukförsäkringen.

• Vi vill också undvika att människor hamnar i ekonomisk nöd och måste vända sig till kommunen eller familjen. Den socialdemokratiska modellen med tillfällig sjukersättning (förtidspension) avvecklas sedan en tid. I gruppen som lämnar den ersättningen finns det människor sedan tidigare inte hade någon rätt till sjukpenning och som därför idag inte heller idag har någon sjukpenninggrundande inkomst. Vi vill ge denna grupp en grundnivå i sjukpenningsystemet och låta dem ha kvar möjligheten att söka bostadsbidrag såväl i sjukpenningssystemet som under tiden hos arbetsförmedlingen.

• Många jag har träffat har vittnat om att arbetslivsintroduktionen hos arbetsförmedlingen har gett den hjälp och det stöd som tidigare fattades. Nackdelen för en del har varit att ersättningen blivit lägre än sjukpengen. Regeringen vill nu att denna hjälp också ska kunna ges tidigare, om den sjukskrivne så vill. Det ska bli möjligt att delta i introduktionen redan medan man är sjukskriven och då med bibehållen sjukpenning.

Dessa tre åtgärder tillsammans med några andra tekniska justeringar är förändringar som jag välkomnar. Men jag gör det med insikten att det handlar om är komplicerade frågor. Den mediala bilden fångar sällan den svåra avvägning som måste göras. Samma bedömning kan upplevas väldigt olika av två olika personer med samma tillstånd. Vad den ena upplever som uppmuntrande upplever den andra som ett kränkande underkännande av ett sjukdomstillstånd. Därför är det viktigt att den enskilda handläggaren kan göra en tolkning av situationen. Samtidigt är det rättsosäkert att inte ge riktlinjer till handläggaren. Det får inte bli en återgång till det gamla passiva systemet där en förlängning av ersättningen rutinmässigt blev det enklaste valet.

Nu hoppas jag och tror att förändringarna vi gör leder till en bättre balans. En bra reform har blivit bättre. Självklart är det vitigt att följa utvecklingen noggrant och alltid vara beredd att föreslå ytterligare förändringar om så krävs.

fredag 1 april 2011

Aprilskämt och allvar om gränshinder

Sydsvenskan har i dag en artikel om danskt språkkrav på arbetskraftsinvandrare. Efter lite noggrannare läsning inser jag att artikeln förmodligen är ett aprilskämt. Det roliga, men också obehagliga, är att det är lätt att gå på det skämtet - i varje fall om man tror att Danskt Folkeparti har formulerat förslaget.

Den negativa inställningen till att flytta över nationsgränser finns inte i utredningsförslaget om migration som presenterades i går (Cirkulär migration och utveckling, förslag och framåtblick). Nu kan det i stället bli lättare att flytta mellan Sverige och andra länder. Åtminstone om kommittén får gehör för sina förslag.

Jag har varit Folkpartiets representant i kommittén. När arbetet började blev jag förvånad över hur krångligt det är i dag för migranter att röra sig över gränserna. Bosätter sig en utlandsfödd tillfälligt utomlands för att pröva ett annat arbete riskerar han eller hon att inte få komma tillbaka till Sverige, Risken är i sådana fall att man förlorar sitt permanenta uppehållstillstånd. Har man varit här och studerat måste man enligt dagens regler lämna landet så snabbt att man inte hinner söka arbete.

Kommittén har enats om en rad förslag som underlättar för människor att röra sig friare över gränsen till Sverige. Förslagen gäller alla med tillstånd att vistas i Sverige, både svenskar och invandrare, men är kanske särskilt viktiga för arbetskraftsinvandrare och internationella studenter.

Några förslag från utredningen:

En person med permanent uppehållstillstånd ska kunna flytta utomlands och få behålla sitt svenska uppehållstillstånd längre än i dag.

Utländska studenter ska kunna stanna sex månader efter examen för att hinna söka jobb.

Svenskar och utlandsfödda med uppehållstillstånd ska kunna behålla sin sjukpenninggrundande inkomst i fem år, även om de arbetar utomlands.

Svenskar och utlandsfödda med uppehållstillstånd ska kunna söka arbete utomlands och behålla A-kassan i tre månader