Idag har jag i
DN tillsammans med mina Allianskolleger i socialförsäkringsutskottet och socialförsäkringsminister Ulf Kristersson presenterat en del förändringar av sjukförsäkringen. Det handlar om att minska risken för att människor ska hamna fel vid beslut om sjukskrivning.
Den reform som sjösattes under förra mandatperioden är i grunden rätt. Fler människor får idag hjälp snabbare och alla inblandade aktörer är mer aktiva. Vi har också kunnat se hur sjukskrivningstiderna har minskat, eftersom människor snabbare återgår till sina ordinarie arbeten., i de flesta fall innan man når den bortre gräns som införts.
Fler viktiga folkpartikrav fanns med redan i den ursprungliga reformen. En ersättning på cirka 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten är något vi tidigare har slagits för och den nivån är i stora drag finns kvar. Likaså har det varit det viktigt för oss att människor med allvarliga sjukdomar inte ska behöva fundera över den bortre tidsgräns som finns i den nya sjukförsäkringen.
Det finns fortfarande några förbättringar som vi anser är nödvändiga för att sjukförsäkringen ska få en rimlig balans mellan aktiv rehabilitering och trygghet för den som är för sjuk för att arbeta. Dessa förbättringar sker nu genom överenskommelsen mellan Allianspartierna om justeringar av sjukförsäkringen. Regeringens förslag kommer inom kort att skickas ut på remiss.
• I vissa enstaka fall har alltför sjuka människor hänvisats till arbetsförmedlingens arbetslivsintroduktion efter att sjukpenningdagarna tagit slut. Även om de allra sjukaste redan är undantagna och introduktionen är individuellt utformad finns i dag exempel på alltför sjuka människor som hänvisas till arbetsförmedlingen. I det nya förslaget förtydligas att de som inte kan få ut något av arbetsförmedlingens hjälp ska få vara kvar i sjukförsäkringen.
• Vi vill också undvika att människor hamnar i ekonomisk nöd och måste vända sig till kommunen eller familjen. Den socialdemokratiska modellen med tillfällig sjukersättning (förtidspension) avvecklas sedan en tid. I gruppen som lämnar den ersättningen finns det människor sedan tidigare inte hade någon rätt till sjukpenning och som därför idag inte heller idag har någon sjukpenninggrundande inkomst. Vi vill ge denna grupp en grundnivå i sjukpenningsystemet och låta dem ha kvar möjligheten att söka bostadsbidrag såväl i sjukpenningssystemet som under tiden hos arbetsförmedlingen.
• Många jag har träffat har vittnat om att arbetslivsintroduktionen hos arbetsförmedlingen har gett den hjälp och det stöd som tidigare fattades. Nackdelen för en del har varit att ersättningen blivit lägre än sjukpengen. Regeringen vill nu att denna hjälp också ska kunna ges tidigare, om den sjukskrivne så vill. Det ska bli möjligt att delta i introduktionen redan medan man är sjukskriven och då med bibehållen sjukpenning.
Dessa tre åtgärder tillsammans med några andra tekniska justeringar är förändringar som jag välkomnar. Men jag gör det med insikten att det handlar om är komplicerade frågor. Den mediala bilden fångar sällan den svåra avvägning som måste göras. Samma bedömning kan upplevas väldigt olika av två olika personer med samma tillstånd. Vad den ena upplever som uppmuntrande upplever den andra som ett kränkande underkännande av ett sjukdomstillstånd. Därför är det viktigt att den enskilda handläggaren kan göra en tolkning av situationen. Samtidigt är det rättsosäkert att inte ge riktlinjer till handläggaren. Det får inte bli en återgång till det gamla passiva systemet där en förlängning av ersättningen rutinmässigt blev det enklaste valet.
Nu hoppas jag och tror att förändringarna vi gör leder till en bättre balans. En bra reform har blivit bättre. Självklart är det vitigt att följa utvecklingen noggrant och alltid vara beredd att föreslå ytterligare förändringar om så krävs.
